Socialstyrelsen har utrett 69 ärenden där 26 barn och 43 vuxna utsatts för grovt eller dödligt våld under 2022 och 2023. Det rör sig om allvarliga brott som mord, dråp eller försök till mord.
Analysen visar att de flesta av brottsoffren och gärningsmännen haft många kontakter med exempelvis hälso- och sjukvård, socialtjänst och polis året innan brottet. Trots det har dessa samhällsaktörer misslyckats att ingripa och ge barn och vuxna det stöd de behöver.
Socialstyrelsen konstaterar att det finns allvarliga brister i samhällets skyddsnät.
Mellan 2018 och 2022 dödades i genomsnitt 18 personer varje år av sin partner eller tidigare partner. Under samma tid dödades i snitt nio barn varje år av en förälder eller av ett jämnårigt barn eller av en ung vuxen, visar statistik från Socialstyrelsen.
Siffrorna är svåra att ta till sig – särskilt om man tänker på att de endast är toppen av ett isberg.
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå), anmäldes 36 019 fall av misshandel 2022 där offret – 18 eller äldre – var bekant med gärningsmannen. Det är svårt att mäta hur många som anmäler, men enligt en kartläggning från 2012 anmälde endast 3,9 procent av dem som utsatts för ett brott i nära relation händelsen eller händelserna.
Brå konstaterar även att endast en mindre del av barnmisshandelsfallen anmäls, trots att vissa yrkesgrupper är skyldiga att anmäla misstänkta fall. 2022 anmäldes 24 502 misshandelsbrott mot barn under 18 år, men mörkertalet är som sagt stort.
Det är därför inte konstigt att företrädare för Socialstyrelsen tar till skarpa ordalag när de presenterar sin utredning. En orsak är att de brister som framkommer är återkommande. Socialstyrelsen har påpekat dem tidigare. Ändå har de inte åtgärdats.
Det saknas varken lagar, regler eller rutiner. Men de följs inte. Den kunskap som finns om riskfaktorer används inte. Inte heller ställs frågor om en person är våldsutsatt.
När det finns indikationer om att en person utsätts för våld görs inte alltid riskbedömningar. Inte heller beaktas frågor om säkerhet och skydd i tillräckligt stor utsträckning.
I 26 av de granskade fallen var ett barn offer. De flesta av dem hade haft kontakt med polis, socialtjänst eller hälso- och sjukvården året innan brottet. Ändå är facit oacceptabelt. 12 av de 26 barnen avled. De flesta av de 14 barn som överlevde fick allvarliga och livslånga men.
Många av oss vill helst utmåla en bild av våldsamma gärningsmän som främlingar. Det är också fallet för många män över 18 år. 58 procent av de anmälda misshandelsbrotten 2022 begicks, enligt Brå, av en obekant person. För kvinnor över 18 år är bilden en annan. 80 procent av brotten som anmäldes 2022 begicks av en person som kvinnorna kände.
De flesta av oss vill därför heller inte ens ta till oss tanken att person vi umgås med, bor granne eller arbetar med antingen kan vara gärningsmän eller offer. Men statistiken talar sitt tydliga språk. Män, kvinnor och barn som vi känner är offer eller gärningsmän.
De samhällsaktörer som Socialstyrelsen pekar ut i sin rapport måste bli bättre på att fråga, följa sina riktlinjer och agera. Men ansvaret att förhindra våld är samtidigt allas. Vi måste våga fråga, hjälpa och anmäla – även om det är jobbigt.