I utfrågningar kommer en del politiker alltför ofta lindrigt undan. Frågor missas, och andra väljs bort. Trycket kan vara för lågt och tonvikten läggs på sådant av mindre betydelse.
Denna gång var det SD:s Jimmie Åkesson som skulle grillas i SVT. Journalisterna gjorde inte ett direkt dåligt jobb. De försökte pressa partiledaren i några frågor som väljarna behöver svar på. En del viktiga poänger kom fram. Men även nu slingrade sig partiledaren där klarhet skulle behövas.
Först var hans påstående att Sverige går mot ”invandringsrekord” – som om detta vore något farligt med fler invånare när det i många branscher saknas personal. Men att många av de utdelade uppehållstillstånden gått till ukrainska flyktingar i enlighet med EU:s massflyktsdirektiv ville han inte säga mycket om. Det är människor som inte ens Sverigedemokraterna, i alla fall för stunden, har några bekymmer med.
Bland dessa siffror finns även människor från olika delar av världen, som fått uppehålltillstånd för jobb eller studier – och en del som vill leva med sin partner och barn. Men även sådant verkar vara ett problem för Åkesson.
Sedan har vi detta med klimatet. Där vill SD-ledaren se att andra länder, som Kina och Indien, ska göra mer för att sänka sina utsläpp. Sveriges klimatpolitik ser han mest som en belastning. Läser man mellan de åkessonska raderna verkar bensinskatt vara farligare än ett förändrat klimat. Han menar att ”vi” – om det är Sverige eller andra rikare länder han syftar på är oklart – i stället borde lägga pengarna på att få stora länder att minska sina stora utsläpp. De svenska utsläppen bryr han sig knappt om.
Var dessa pengar ska komma ifrån är Jimmie Åkesson inte tydlig kring. Nog hade intervjuarna kunnat pressat mer även här. Menar han klimatbistånd kan både dess effektivitet och storlek diskuteras. Regeringens senaste nedskärningar på det ska även kritiseras.
Samtidigt är SD inte någon angelägen biståndsgivare till andra länders klimat- och miljöarbete. Partiet har tidigare aviserat att de ville avsätta tio procent av biståndet till sådant. Men förra året gick 14 procent av det svenska biståndet till klimat- och miljöarbete. SD verkar alltså vilja ge mindre pengar, inte mer, i klimatbistånd.
Det ringlas även en del när SD-ledaren får frågor om partiets historia – och "rötter" som det ibland kallas. Att grundarna till partiet hade bakgrund i en rad rasistiska, nazistiska och fascistiska organisationer och nätverk är belagt mer än en gång. Nu även bekräftat i partiets "vitbok".
Men partiledaren pladdrar som vanligt på förvillande åkessonskt manér något om att skilja på grundarna och grundandet. Att partier inte bara är partiprogram, utan också de människor som engagerar sig i dem, det verkar han inte vilja erkänna. Han viftar även bort att partiet årtionden därefter, och än i dag, är nedlusat med personer som uttryckt sig rasistiskt och varit del i andra högerextrema projekt.
Någon tid borde även utfrågarna ha lagt på partiets internationella kopplingar. Partiets syskonskap med europeisk högerradikalism, de öppna spjällen till vitmaktrörelser, och i synnerhet inställningen till Putinregimen och dess uppbackare i Ungern och i några av SD:s broderpartier.
Det är detta, men också en del annat, som gör det direkt säkerhetspolitiskt farligt med partiet i regering. Detta begriper även en del inom Moderaterna, det parti som trots dessa risker knutit sig självt till SD.