Uppstickaren Sahra Wagenknecht, som grundat det nya partiet BSW.
Måndagen 16 december föll den tyska regeringen i en förtroendeomröstning i förbundsdagen. Det blir nyval 23 februari. Vi får se om den svenska nyhetsbevakningen kommer att vara i närheten av den av presidentvalet i USA. Det borde den vara.
Tyskland är landet Sverige exporterar mest till och importerar mest ifrån. Tysklands stora elbehov, med satsningar på vind- och solkraft, kan ge elprischocker i Sverige när det inte blåser och solen inte skiner i Tyskland. Tysk ekonomi hackar, vilket gör det svårare att få fart på Sverige. Om tillträdande president Donald Trump drar ned på USA:s stöd till Ukraina kan Tysklands agerande bli avgörande för att hålla tillbaka Ryssland. Höger- och vänsterpopulistiska partier har vuxit och kan göra Tyskland mer svårstyrt efter valet.
Tyskland har efter de dåliga erfarenheterna av när nazisterna grep makten en författning som ska försvåra för demagoger. I Sverige kan regeringen utlysa nyval (egentligen extraval) på egen hand. Men i Tyskland behöver regeringen förlora en förtroendeomröstning och sedan be presidenten utlysa nyval.
Regeringen ville därför förlora, vilket också skedde. Den hade redan spruckit, då socialdemokratiska förbundskanslern Olaf Scholz sparkade ut liberala FDP från den tidigare trepartiregeringen med socialdemokratiska SPD, De Gröna och FDP. Tyskland skulle ha haft val i september, men det flyttas nu fram till februari.
Den tyska författningen gynnar majoritetsregeringar, vilket förklarar att den omaka trafikljusregeringen (uppkallat efter partifärgerna) bildades.Opinionsmätningar ger kristdemokratiska CDU/CSU ett klart övertag med över 30 procent. SPD ligger runt 15-18 procent, De Gröna på 10-14 procent och FDP på 4-5 procent. Högerextrema AfD , som vill stoppa stödet till Ukraina, får 17-20 procent. Nybildade BSW, ekonomiskt vänster, socialkonservativt och mot Ukrainastöd får 4-8 procent. Vänsterpartiet die Linke, med rötter i östtyska kommunistpartiet har runt 3 procent. Spärrgränsen på 5 procent gör att flera partier riskerar att inte få några mandat alls.
Den svenska traditionen av hård blockpolitik finns lyckligtvis inte. CDU och SPD har flera gånger bildat regering tillsammans. Samarbete med AfD är uteslutet, och med BSW mycket osannolikt. Därför är de enda realistiska partierna som kan bära upp en regering bli CDU, De Gröna och SPD, om FDP inte klarar spärren. CDU, som ser ut att bli störst, föredrar De Gröna utrikespolitiskt, som vill gå längre än SPD i Ukrainastöd. CDU kan också tänka sig att återstarta de nyligen stängda kärnkraftverken, men där säger både Gröna och SPD nej.
CDU-ledaren Friedrich Merz, här med partikamraten och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, har goda chanser att bli ny förbundskansler. i Tyskland.
Tyskland har hårda regler i författningen om att undvika budgetunderskott. Men nu finns stora behov att investera i försvar, transporter och utbildning, vilket försvåras av regelverket. Här kan en omprövning behövas, men det krävs då beslut med två tredjedels majoritet i parlamentets båda kamrar. Därför behöver de stora partierna CDU och SPD enas om grunddragen i den ekonomiska politiken.
Om det är mycket försiktighet och ordning i de nationella tyska politiska reglerna är det djärvare i kommunpolitiken. Här kan delstaterna ha lite olika regler och i de flesta delstater har väljarna mer än en röst. De kan fördelas på olika kandidater, även i olika partier. Kandidater för därför en intensiv personkampanj.
Möjligen lite krångligt, men nog vore det spännande om väljarna hade flera röster i kommunvalet. Skulle några då i Eskilstuna rösta på båda i radarparet Jimmy Jansson (S) och Jari Puustinen (M)? Eller i Strängnäs på Jacob Högfeldt (M) och Anders Härnbro (S)? Eller lägga alla sina röster på någon i oppositionen?
Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) och kommunstyrelsens andre vice ordförande Jari Puustinen (M)