Många gånger rullar offentlig verksamhet på. Vård och utbildning ges och mycket fungerar. Men när rutiner brister eller saker hanteras illa är det inte alltid som allmänheten får reda på det. Arbetsgivare lägger ibland locket på, ljuger och tystnar.

Då är det bra om det finns folk i dessa verksamheter som vill och kan prata med medier. Och att det finns journalister som skriver om det. Det gör det möjligt att ställa beslutsfattare till svars. 

I Sverige har alla rätt att uttala sig i grundlagsskyddade medier utan risk att straffas för dessa yttranden. Människor som lämnar uppgifter till journalister har rätt att göra det under anonymitetsskydd. Uppgiftslämnarens identitet får då inte avslöjas av journalisten.

För offentligt anställda är skyddet extra starkt. Deras arbetsgivare får inte straffa dem när de talar ut i grundlagsskyddade medier. Har någon lämnat uppgifter eller uttalat sig anonymt får chefer inte försöka ta reda på vem personen är. Detta gäller sedan 2017 också vård, skola och omsorg i privat regi som finansieras med offentliga medel. 

Så länge uppgifterna förmedlas muntligt till journalisten gäller skyddet också sekretessskyddade uppgifter. Det som bryter meddelarskyddet är till exempel information som rör rikets säkerhet eller patientjournaler.

I pandemins inledande skede försökte vårdbiträdet Stine Christophersen vid upprepade tillfällen förmå sin arbetsgivare Attendo att införa så kallad kohortvård på Sabbatsbergsbyns äldreboende i Stockholm. Det handlar om att hålla friska och sjuka patienter åtskilda samt att personal som jobbar med sjuka inte hanterar dem som är friska.

Men hos ledningen tog det stopp. Någon ändring kunde hon inte räkna med. Beskedet var att det inte alltid är möjligt att bedriva kohortvård. Den information som gick ut till anhöriga och på företagets hemsida om att vårdbolaget bedrev kohortvård inom hela verksamheten skulle inte heller ändras. Vårdbolaget valde att ljuga i stället för att tala klarspråk om verksamhetens förutsättningar att bedriva vård.

I P1-dokumentärern "Det illojala biträdet" som sändes förra veckan får vi följa vad som hände sedan. Christophersen gick ut i Expressen och berättade om sin syn på saken. Kort därefter blev hon kallad till möte med Attendoledningen. Väl där möttes hon av en erinran. Hon ansågs illojal, att hon farit med osanning och på så sätt hade skadat företaget. Om det upprepades kunde hon bli sparkad.

I programmet bekräftas Christophersens bild av boendets brister. Och efter att dokumentären sänts har Attendo bett om ursäkt till henne och även dragit tillbaka erinran. Ärendet ska nu också granskas av åklagare för att se om förundersökning om brott ska inledas.

Men skadan är redan skedd. Och Christophersen verkar inte heller vara ensam. Sveriges Radio rapporterade under torsdagen att tidigare Attendoanställda i Växjö som larmade till medier och kommunen om interna missförhållanden 2018 också blivit utsatta för repressalier. 

De utbildningar som Attendo nu sätter in för att stärka kunskapen om meddelarfriheten är säkert bra. Men den kunskapen borde redan finnas i en verksamhet som sedan länge driver vård finansierad med skattemedel. 

Attendoledningen valde att ljuga för medborgare och straffa en anställd för att ha talat klarspråk. Det är att vara illojal mot allmänheten.