Inför nÀsta finanskris, minns lÀxorna frÄn den förra!

Ben Bernanke, nationalekonomisk forskare, klartÀnkt chef för USA:s centralbank under finanskrisen för 15 Är sedan och nu Nobelpristagare.

Ben Bernanke, nationalekonomisk forskare, klartÀnkt chef för USA:s centralbank under finanskrisen för 15 Är sedan och nu Nobelpristagare.

Foto: Susan Walsh

Ledare2022-10-11 19:05
Detta Àr en ledare. Eskilstuna-Kuriren Àr en liberal tidning.

Årets Nobelpris i ekonomi bör ses som en pĂ„minnelse om nĂ„got allvarligt, ofta underskattat av mĂ„nga i företagande och i politik. FĂ„r riskerna i det finansiella systemet byggas upp, kan de sprida kriser i nĂ€ringsliv och offentliga finanser.

De tre pristagarna gjorde viktiga teoretiska insatser för bortĂ„t 40 Ă„r sedan, om hur en ekonomisk kris kan sprida sig – frĂ„n en alltför brĂ€cklig finanssektor till omfattande arbetslöshet och stora förluster av nationalinkomst.

En av de tre, Ben Bernanke, studerade hur den svÄra ekonomiska depressionen i början av 1930-talet vidgades, till en djup internationell kris. Han visade hur sönderfall och konkurser i delar av banksystemet kan sÀnka andra delar av ekonomin. LÄngt senare fick han som centralbankschef i USA anvÀnda de insikterna för att hindra en dramatisk finanskris 2007-08 att vÀxa till global kollaps i klass med 30-talsdepressionen.

Ett stort mÄtt av lÀttsinne hade fÄtt bre ut sig, med svag finanstillsyn och för lÄga krav pÄ bankers riskkapital. Nya slags komplicerade vÀrdepapper, och oklar kunskap om ÀgarförhÄllanden och risker, bidrog till att panik snabbt kunde sprida sig.

EfterÄt stÄr det klart att den amerikanska centralbanken, efter att tidigare ha bidragit till att risknivÄn fick vÀxa, under Ben Bernanke hade ytterst stor betydelse för att begrÀnsa följderna och vÀnda utvecklingen. Han förtjÀnar sitt Nobelpris inte bara som teoretiker, utan ocksÄ som beslutsfattare i en nyckelroll.

Men illa blev det ÀndÄ. Svagheter i mÄnga lÀnders bankvÀsende och urholkade statsfinanser satte spÄr under lÄng tid. I Europa hanterade dock Sverige, efter 90-talskrisens lÀrdomar, lÀget bÀttre Àn mÄnga andra.

Ledande vĂ€stliga demokratiers roll som global förebild tog dock skada. Det bidrog till att auktoritĂ€ra regimer stĂ€rktes, som nu syns i Kina och pĂ„ flera andra hĂ„ll. Det Ă€r inte bara en ekonomisk fara, utan en fara för frihet och demokrati om lĂ€ttsinne eller vanskötsel skadar produktion, penningvĂ€sende och mĂ€nniskors levnadsvillkor. SĂ„dant kan utnyttjas – och förvĂ€rras Ă€n mer – av extremister och demagoger.

Ben Bernanke sattes pÄ prov som hÄrdast i slutet av Ären med Bush den yngre i USA, dÀr lÀttsinnet florerat och den republikanskt dominerade kongressen ogÀrna godtog krisÄtgÀrder. Det redde dock upp sig. KrisbekÀmpningen fullföljdes med framgÄng under början av ObamaÄren, dÄ Bernankes nÀrmaste man Timothy Geithner blev Barack Obamas finansminister 2009-13.

Det var tur för hela vÀrlden att en liknande finanskris inte intrÀffade under den ekonomiske illusionsfantasten Trump och hans svage finansminister.

Nu har risker för allvarliga finansiella krisförlopp Ă„ter tilltagit, trots bĂ€ttre stabilitet i systemkritiska storbanker. Oklara och vĂ€xande svagheter kan anas i andra delar av kreditmarknaden, och inte minst i Kina. NollrĂ€ntor under alltför lĂ„ng tid har plogat vĂ€g för inflation. 

Stora krav kan snart stÀllas pÄ regeringar och centralbanker. Att lyssna pÄ Bernanke, och Àven hans svenske riksbankskollega, Stefan Ingves Àr dÄ angelÀget. Det till synes enkla, det kortsiktigt populÀra, kan ibland vara det som verkligen bör undvikas.