Antisemitismen är inte död och begraven. Den lever och frodas på sina håll. Den finns kvar i gammal övervintrad nazism från Tredje riket, på hathögerns nätforum och i en del förtryckarstaters propagandakanaler. Och enligt en ny rapport från Malmö stad finns den också i en del svenska klassrum.
Rapporten uppmärksammades i måndags på debattplats i Expressen och heter ”Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap”. Den tar ett brett grepp om antisemitism och judars situation i Malmös förskolor, skolor, gymnasier och vuxenutbildning. Författaren intervjuar 14 judiska elever och 26 lärare som jobbar på skolorna i staden. Bilden som träder fram är nedslående.
Barnen berättar hur de blir utsatta för direkta hot och våld. Främst handlar det om elever som på olika sätt beter sig kränkande och hotfullt mot dem. Det skämtas om judar, Förintelsen och att ”Hitler gjorde rätt”. En av de intervjuade eleverna berättar hur han fått utstå våld under sin högstadietid. Bland annat var det en annan elev som försökte strypa honom, hans pappa tog upp det flera gånger med skolledningen – utan att något hände.
Den ökade utsattheten har gjort att flera barn döljer eller avstår att bära smycken med davidsstjärnan i skolan, för att minska risken för konflikter med andra elever.
Lärarna själva upplever att de saknar redskap att bemöta judeskämt, antisemitiska uttryck och allehanda konspirationsteorier barnen fått antingen hemifrån eller hittat i internets undervegetation. I rapporten verkar det som om en del lärare är tafatta. Har de inget stöd i ledningen för hur de ska arbeta med frågan?
Antisemitism i skolor är inget nytt problem utan har funnits länge. Har inte Malmös skolor dessa verktyg och redskap så måste de skaffa sig dem. Lärarna behöver veta vilka metoder de ska använda för att mota bort antisemitism och rasism bland barn och unga. De måste känna sig trygga i att de har skolledningen i ryggen och som stöttar när svåra situationer väl uppstår.
Det är också viktigt att lärare har de trakasserande elevernas föräldrar med sig. Men i en del fall är föräldrarna inte behjälpliga. Det är i hemmet barnen lärt sig hatet och den skeva världsbilden. Föräldrarna i sin tur har fått det från antijudisk propaganda från sitt ursprungsland, inte sällan i Mellanöstern.
Och även om studiebesök på förintelseläger, museum och möten med överlevare på flera sätt kan öka kunskapen om faran med antisemitism så pekar rapporten ut att det inte räcker. Skolor, inte bara i Malmö, behöver bli mycket bättre på att arbeta med att beskriva och förklara hur Sveriges nationella minoriteter lever och att de har en klar plats i vårt samhälle.
Ingen ska behöva dölja sin religion, i synnerhet inte barn. Skolan ska vara en trygg och självklar plats för alla, oavsett bakgrund.