Ledare: Ingen oliktänkande ska lämnas ut till den ryska regimen

På onsdagen levererade Rysslands diktator Vladimir Putin ännu en svavelosande tirad. Det var under ett möte med bland annat guvernörer som skulle handla om centralmaktens stöd till landets regioner, för att lindra följderna av sanktioner.

Putin talade om behovet att ”rena” Rysslands från ”nationalförrädare” som påstods gå främmande makters ärenden. Sådant har hörts från honom förr. Men nu riktades budskapet för första gången till rika, mäktiga och regimen relativt närstående personer. Affärsmän som tjänar pengar i Ryssland, lever lyxliv utomlands och, med Putins ord, befinner sig i utlandet i kraft av sin ”slavmentalitet”.

Detta är nytt och tyder på att Putin ser hot mot sin maktbas. Och han har goda skäl till det. Flera regimnära affärsmän har om inte direkt kritiserat det ryska storanfallet på Ukraina, så åtminstone distanserat sig från det samt talat om de allvarliga följderna för landets – läs, deras egen – ekonomi.

Men även om Putins hot riktades i huvudsak mot denna krets människor, är den faktiska målgruppen större än så. Talet om nationalförrädare hakar i den hårdnande repressionen mot bakgrund av ett erövringskrig i Ukraina som sker till ett betydligt högre pris för Ryssland än tänkt. För att krympa den fria offentligheten och tysta kritiska meningsyttringar har regimen stängt oberoende nyhetskanaler och slagit till hårt mot antikrigsprotester.

Det förnyade talet om ”femtekolonnare” och ”nationalförrädare” sätter press på oliktänkande, de som redan löpte stora risker att misshandlas, kastas i fängelse eller rent av dödas – enbart för att ha yttrat för regimen misshagliga åsikter.

Allt talar också för att tumskruvarna kommer att fortsätta dras åt till dess att Putins regim faller. För det är så den här typen av diktaturer fungerar. Desperation ökar brutaliteten.

Tyvärr måste de som vill bli av med diktatorn ta dessa risker. Någon annan väg finns inte. Omvärlden kan dock lindra dem något genom att erbjuda fristad till förföljda. Ja, vi är skyldiga att göra det enligt de internationella konventioner och EU-lagstiftning som vi har åtagit oss att följa.

Men så sker inte alltid. Sverige har nekat asyl till ryska journalister, politiker och andra regimkritiker, trots en dokumenterad hotbild. Utbredd okunskap inom det svenska migrationssystemet om förhållandena i Ryssland leder till asylavslag med motiveringar som att det går att få godtagbart skydd i landet mot förföljelser och att det ryska rättssystemet är godtagbart.

Två aktuella fall är nej till asyl för lokalpolitikern Pavel Tjuprunov och tidningsutgivaren Svetlana Berezovskaja vars fall har kommenterats här på ledarsidan (4/11, 2019).

Dessa kunskapsluckor kan överbryggas och redan tagna felbeslut kan undanröjas – genom att Migrationsverket tar fram ett rättsligt ställningstagande, som med stöd i relevant Rysslandskunskap vägleder prövningen av ryska medborgares asylansökningar.

Ingen oliktänkande ska av Sverige lämnas ut till den ryska regimen.