Korruptionens skadlighet ska inte underskattas. Den slår mot demokrati och handel. Viktiga investeringar kan fördröjas eller utebli. Den snedvrider också konkurrensen på marknaden.
Detta vet vi. Trots det brister antikorruptionsarbetet ute i kommunerna och regionerna. Det var en av Statskontoret slutsatser i sin senaste rapport på temat:"Nya utmaningar och gamla problem".
Statskontoret gör klart att Sverige i internationella jämförelser står sig väl. Ser man till antikorruptionsorganisationen. I Transparency Internationals årliga ranking återfinns Sverige bland de länder med minst korruption. Sämre ser det ut för länder som Grekland, Slovakien men också Polen och Ungern.
Rena mutor är väldigt ovanliga i Sverige enligt Statskontoret. Men det betyder inte att Sverige är helt korruptionsfritt. Olika sorters vänskapskorruption eller nepotism, där kanske enskilda aktörer eller personer får fördelar framför andra, är svårt att få en bild av. I jämförelse med 2012 har dessutom Sverige tappat poäng i Transparency Internationals korruptionsindex. Det borde vara en varningssignal till beslutsfattare och politiker, även om mycket fortfarande står rätt till i Sverige.
Mest riskutsatt är den offentliga upphandlingen. Och det är inte så konstigt. Kommuner, regioner och staten betalar ut stora summor till företag och andra organisationer de gjort upphandlingar med. Enligt en rapport från Upphandlingsmyndigheten handlade det om totalt drygt 873 miljarder kronor, varav 631 miljarder utgick från kommuner och regioner. Att dessa pengar hanteras varsamt och kontroller genomförs måste vara en självklarhet.
Statskontorets observationer är värda att fundera över. Förutom att kommunsektorn betalar ut flera gånger mer upphandlingspengar än staten är den också mycket större, sett till personalstorlek, än statliga myndigheter. Trots det är antalet anmälningarna för misstänkta korruptionsbrott inte fler inom kommunerna än i staten. Kommunerna ansvarar dessutom för särskilt utsatta verksamheter som teknisk förvaltning och plan- och byggfrågor. Därför får lokal- och regionalpolitiker och topptjänstemän inte ta lätt på korruptionsfrågorna.
Förslagen Statskontoret tagit fram är en rad basala åtgärder som kommuner och regioner kan börja med. Det handlar om att analysera risker och att upprätta styrdokument mot korruption. Det underlättar uppföljning. Samtidigt får det inte leda till sådan dokumentationshets och pärmfyllande som slår mot kommunernas och regionernas kärnuppgifter. Att polisanmäla misstankar om alla brott borde vara självklart. En utbildad och informerad tjänstemannakår gör också mycket nytta. Osunda förvaltningskulturer där vänskapsband mellan politik, förvaltning och näringsliv väger tungt kan på så vis motas bort.
Det bästa vaccinet mot korruption är dock att beslut fattas inför öppen ridå. Politiken och besluten blir då bättre. Politiker och topptjänstemän ska därför inte göra ned fria och granskande medier. De ska uppmuntra till öppenhet. Annars riskerar makthavarna underminera medborgarnas förtroende.