Härskarna i Iran gör som de brukar vid protester mot förtryck och missförhållanden. Skarpa skott, misshandel, fängslanden.
Den här gången började det med att en ung kurdisk kvinna greps och fördes bort av den särskilda polis, Gasht-e Ershad, som är en del av den förtryckarapparat som ska hålla alla oliktänkande nere. Bland annat övervakas att kvinnor följer regimens klädregler.
Det var ett typexempel på rättslöshet och våld i myndigheters uppträdande i Iran. 22-åriga Mahsa Amini, från staden Saqqez i provinsen Kurdistan, var på tillfälligt besök hos släktingar i Teheran. Efter en tunnelbaneresa greps hon av Gasht-e Ershad för att inte ha haft huvudduk på föreskrivet sätt. Hon fördes till arrest och dog.
Myndigheterna påstår att något med hjärtat var dödsorsak – inte så sannolikt för en 22-åring. Så mycket mer välkänd är våldsamheten som gripna i Iran kan utsättas för.
Sedan Mahsa Aminis begravning i den kurdisktalande hemstaden för ett par veckor sedan har omfattande demonstrationer och andra protester pågått. Även officiellt medges dussintals dödsoffer.
En iransk människorättsgrupp baserad i Oslo har uppgifter om avsevärt fler. Men censuren och svårigheterna för nyhetsförmedlingen gör att ytterligare, men orapporterade, dödsskjutningar kan ha skett.
Det finns även uppgifter om ett stort antal döda när demonstrationer slagits ned i en annan provins. De uppges ha börjat efter att en tonårsflicka tillhörande en annan minoritet, balucherna, utsattes för våldtäkt – av ett polisbefäl.
För enskilda människor, särskilt kvinnor, är rättslösheten stor i Iran. Resten av det politiska och ekonomiska systemet har samma karaktär, och regimen uppträder med våld och hänsynslöshet även utanför landets gränser.
Efter revolutionen 1979 utformades landets institutioner för att hålla all verklig makt utom räckhåll för den rösträtt som ska ge en illusion av folkligt inflytande. Med tiden har sådana maktorgan som revolutionsgardet vuxit till en stat i staten, ekonomiskt som ägare av en rad företag, och i utrikespolitiken med krigföring, attentat och spionage.
Efter att Iran och Putinregimen samverkade i den ytterst blodiga nedslagningen av oppositionen mor Assaddiktaturen i Syrien har Iran nu framträtt som allierad med Putin även som leverantör av attackdrönare till kriget mot Ukraina.
Efter årtionden av förtryck, växlande mellan hårt och ytterst hårt, är iranier spridda i exil, inte minst i Frankrike och USA. I Sverige var 2021 de i Iran födda invånarna cirka 83 000, mindre än en procent av befolkningen.
Ifall den nu från högerkanten förkunnade filosofin om nollkvoter och lägsta möjliga antal flyktingar hade gällt i USA, Frankrike, Sverige och andra asylländer? Då hade denna nu ofta mycket välanpassade och framgångsrika invandrargrupp varit utlämnad – i hopplösa flyktingläger eller åt de makthavare som nu blodigt slår ner protester.
Kvinnoförtrycket i Iran är hårt och en del av ett förtryck som riktas mot hela samhället. I Sverige, där iranska kvinnor och män fått en fristad, sysslar Iran med både spionage mot flyktingar och annat spioneri.