Utspelet i slutet av förra veckan från Moderaterna om en fortsättning på regionfrågan, där distriktsordföranden Erik Bengtzboe stod först bland namnen, skvallrade om att något var på gång. Vips, så fanns där ett utrymme att hantera besvärliga regionfrågan med en stor majoritet i ryggen. I stället för Svealandsregion blev det en Sörmlandsregion.
När förslaget om storregion föll var Moderaterna bland de första att applådera. Att bilda region av Sörmland – utan att bli större – utmanar inte lika mycket. Därför samlar det en bredare majoritet. Det enda parti som inte vill ansöka hos riksdagen om att bilda Region Sörmland är Vård för pengarna.
Storregion Svealand var att gapa efter för mycket. För att inte mista hela stycket har mer eller mindre samtliga landsting bildat eller påbörjat ett arbete för att bilda region med sig själv. Grundproblematiken är densamma som tidigare. Det behövs ett mer effektivt regionalt utvecklingsarbete, en tydligare ansvarsfördelning i regionala näringslivs- och infrastrukturfrågor. Till detta ska läggas att en allt mer kostnadskrävande högspecialiserad vård inte kan lösas inom nuvarande landstingsorganisation.
Sörmlandsregionen är ett svar på de förstnämnda frågorna, inte på den om sjukvårdens framtid. En Sörmlandsregion kan samla de aktörer som har ansvar för regional utveckling – alltifrån vägar och järnvägar, till turism, pendlingsfrågor, bostadsbyggande och högre utbildning. Dessa regionala utvecklingsfrågor underkastas ett direktvalt parlament. Besluten förs på så sätt närmare väljarna.
Regionförbundet Sörmland, ägt av länets kommuner och dess landsting, var alltid tänkt som en tillfällig lösning men det har vid det här laget funnits ganska länge. Om Sörmlandsregionen blir av försvinner regionförbundet. De arbetsuppgifter som ligger på den organisationen flyttas och annat, som exempelvis regionstyrelsen, kan avvecklas. Där bör det gå att spara en och annan skattekrona.
Det kommer förstås en hög tillkommande frågor också. Regionförbundet är ett samarbetsorgan för kommunerna och landstinget. Hur tas kommunernas intressen tillvara när makten hamnar hos landstingspolitikerna? Vilka resurser ska kommunerna bidra med? Hur påverkar förändringen utvecklingsfrågor som turism, arbetspendling och infrastruktur? En ensam aktör som ska balansera både sjukvårdsstruktur och regionutveckling kan ställas inför svåra avvägningar. Fast om kommuner och landsting kan samtala om vårdfrågor över gränserna, bör det vara möjligt också för exempelvis vägar, järnvägar och besöksnäring. Vilka ansvarsområden kommer länsstyrelsen att ha kvar? Staten behöver fortsätta att anpassa sin organisation gentemot de nya regionerna.
Tanken är också att hitta nya sätt att samverka mellan regioner, på ett kostnadseffektivt sätt utan att flytta makten över frågorna långt bort från medborgarna. Region Sörmland är ett första steg mot något nytt, inte slutmålet.