Hat är ett gift. Var det än dyker upp ska vi göra vad vi kan för att stoppa det.

I ett välgjort DN-reportage av Niklas Orrenius och Anders Hansson får vi bland annat träffa tolvåriga Rebecka och hennes föräldrar Yarin och Ester. De heter egentligen något annat, men på grund av rädsla för angrepp vill de vara anonyma. Och det är en sorglig historia de berättar.

I stort trivs de bra i Malmö. Men under våren har Rebecka upplevt hat och trakasserier från jämnåriga elever för att hon är judinna. De har sagt att de hatar henne och ”hennes äckliga folk” och har spottat på hennes ytterkläder när de hängt i kapprummet. Andra har skrikit ”Free Palestine” till henne. Minst en elev har klottrat ”Fuck Israel” vid Rebeckas krok i kapprummet. Som om hon, på grund av att hon är judinna, har något att göra med våldet i Israel och Palestina.

Även om det verkar ha dröjt innan skolan fått vetskap om trakasserierna ser det ut som om ledningen reagerat så fort den blivit varse om händelserna. Skolan har skrivit incidentrapport och skolchef ska också kopplas in. Föräldrarna till barnet som klottrade på Rebeckas hängare har blivit kontaktade av skolan. De har uttryckt att de inte accepterar sitt barns beteende och barnet har uttryckt ånger. Gott så.

Samtidigt finns det ännu fler elever som verkar uttrycka antisemitiska åsikter i skolan. Att samla elevernas föräldrar till samtal på något sätt kan vara nödvändigt.

Så här bra går det dock inte alltid till i skolorna. I en rapport som släpptes av Malmö stad tidigare vittnar judiska elever om judehatet i Malmös skolor. Det är kränkningar förklädda som humor, hot, direkt våld. Några barn berättar också hur de döljer sin tro och avstår att bära judiska symboler för att minska risken för konflikt.

Inte heller är det alltid så att föräldrar till de som trakasserar och förstör läxar upp sitt barn. Tvärtom, visar rapporten, att en del föräldrar försvarar sitt barns dåliga beteende. Utan föräldrarnas stöd blir det extra svårt för skolor att få slut på trakasserierna. I sådana lägen är det särskilt viktigt att lärare har skolledningens och kollegors stöd för de åtgärder som sätts in för att få bukt med antisemitismen. Saknar skolan verktyg för det måste de skaffa det. För att alla, oavsett bakgrund, ska känna sig trygga i skolan. 

Samtidigt finns antisemitismen i skolan för att den finns i övriga delar av samhället. Vi som lever i Sverige ska därför markera mot detta hat. Den manifestation på Möllevångstorget i Malmö för Rebecka och andra barn som drabbas av antisemitism (och islamofobi) som flera Malmöbor anslöt sig till i veckan är ett sätt. De muslimsk-judiska samtal och samarbeten som sker i staden kan också behövas på andra håll i landet.

Ingen, oavsett bakgrund, ska känna att den inte hör hemma i Sverige.