Lärare som anpassar undervisningen till elevernas olikheter lyckas med sitt uppdrag. Lärare som går en mellanväg, utformar undervisningen utifrån en tänkt genomsnittlig elev tenderar att misslyckas. Lärare som är ledare i klassrummet når framgång. Sämre går det för lärare som låter eleverna att i stor utsträckning sköta sin egen inlärning i exempelvis självständigt arbete utan handfast lärarledning.
Skolinspektionen har kommit fram till detta efter att ha gjort en genomgång av forskningen på området.
Slutsatserna är inte nya. Individanpassning och tydligt ledarskap i klassrummet har lyfts fram tidigare av forskare och myndigheter. Det mest kontroversiella är Skolinspektionens nästa steg i analysen, där man studerat situationen i svenska klassrum. I en ännu opublicerad rapport har myndigheten studerat 650 lektionstillfällen och funnit situationen många gånger oacceptabel. En tredjedel av lektionerna hade för svagt lärarstöd, berättade generaldirektör Ann-Marie Begler i SVT häromveckan.
Reaktionen från lärarfacken var omedelbar. Den häftigaste kom från Lärarnas riksförbund.
– Jag blir irriterad över att Begler går så hårt åt och smutskastar en hel yrkeskår och skuldbelägger för dåliga resultat i skolan, sa förste vice förbundsordförande Anders Almgren till TT.
Hans ordförande Bo Jansson var inte lika frän i ordvalet men avvisade likväl kritiken i ett debattinlägg i tidningen Skolvärlden. Skolinspektionen kan inte lägga ansvaret i den enskilda lärarens knä utan bör lyfta fram förutsättningarna, skriver Jansson. De krav myndigheten ställer på lärarna, när det gäller individanpassning av undervisningen, är orimliga med tanke på den arbetsbörda lärarna har, menar han.
Så låser man diskussionen.
Visst bör en del av problemen sökas i skolans organisation och ledning ovanför lärarens nivå – rektorns ansvar påpekas för övrigt i Skolinspektionens forskningsgenomgång. Men den enskilda läraren kommer inte undan ett ansvar. Det finns nämligen bra och mindre bra lärare.
Och så finns det ett mer övergripande problem: I helgen berättade SVT att söktrycket på vissa lärarutbildningar är så lågt att i princip alla som vill kommer in. Universitetslektor Hanna Enefalk i Uppsala beskrev hur lärarstudenter inte förmår att förstå kurslitteraturen och att bara en minoritet av dem kan skriva ett sammanhängande stycke utan syftningsfel.
Tittaren fick tyvärr inte veta hur det går för dessa studenter. Underkänns de och uppmanas att uppgradera sina baskunskaper innan de läser på universitetet? Eller slussas de ändå igenom lärarutbildningen och kommer ut i skolorna?
Här står vi i dag. Sänkningen av elevernas kunskaper måste rimligtvis åtminstone till del hänga samman med över längre tid sänkt kompetens i lärarkåren. Den nu reformerade lärarutbildningen och över tid en uppgradering av läraryrkets status bör kunna förbättra situationen. Men att kompetensbristen existerar lär vara en icke-fråga bara för tunnelseende företrädare för intresseorganisationer.