Är det någon som minns Mälarkriget som rasade i Sörmland 1928? Förmodligen inte många.
Det var förstås inget regelrätt krig som utspelade sig den 28—29 september, utan en militärövning. I SVD:s digitala tidningsarkiv går det att följa övningen. Om hur operationerna började på slaget nio i närheten av Björsund två mil nordväst om Strängnäs. Om hur Björsundet försvarades av cykelskvadronen Thott. Om svårigheten att frakta det anfallande kavalleriets hästar över sundet, eftersom fartygen var för djupgående för det grunda vattnet. Hur vädret, full snöyra, försvårade övningen den andra dagen.
Precis som med andra övningar ledde Mälarkriget till flera lärdomar om vad som fungerade bra och vad som behövde förbättras under denna mellankrigstid då kavalleriet demonterades och pansarbilar, flygplan och radiokommunikation, fick en allt större roll.
95 år efter Mälarkriget befinner vi oss åter i en orostid. Vi har krig i vårt närområde och Sverige befinner sig enligt statsminister Ulf Kristersson (M) ”i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget”. Efter mer än 200 år har Sverige med sin Natoansökan övergett den militära alliansfriheten och sin neutralitetspolitik.
Försvaret får högre anslag. Under måndagen meddelade regeringen att man nästa år ökar försvarsbudgeten med mer än 27 miljarder kronor. Höjningen av anslaget innebär försvarsutgifterna kommer att uppgå till 2 procent av BNP, vilket är ett av kraven för ett Natomedlemskap.
Cirka 700 miljoner kronor är ”nya pengar” som ska betala medlemsavgiften till Nato. Pengarna tas från regeringens reformutrymme. Övriga miljarder är redan överenskomna och sedan tidigare aviserade anslagshöjningar och satsningar.
Regeringen meddelar också satsningen på försvaret medger fortsatt stora investeringar i försvarsmateriel, exempelvis artillerisystem, taktiska transportflygplan, och nya ytstridsfartyg.
Visst, den typen av materiel behövs. Men förhoppningsvis finns även utrymme kvar för materiel som inte kostar särskilt mycket, även om det är avgörande för försvarsförmågan.
Bristen på personlig utrustning uppmärksammats gång på gång. Så sent som i slutet av maj i år framkom det att armén tvingar ställa in repövningar för 1 400 personer i höst.
Ett av skälen som angavs var att det saknas kängor och regnställ. I slutet av augusti hade bristen blivit ännu mer akut. Anställda beordrades därför att lämna in kängor, regnställ och termosar för att de skulle kunna lämnas ut till värnpliktiga och officersaspiranter. Till bristen på kängor kan man lägga underkläder som ger köttsår eller för tunna vinteruniformer som tvingat elitsoldater att köpa egen utrustning för tiotusentals kronor.
Bristande och otillräcklig personlig utrustning innebär att Försvarsmakten inte ger alla dem som är beredda att offra sitt liv för Sverige tillräckligt bra chanser.
Eller som det redan konstaterades i SVD 1928: "Om man någon gång är beroende av vädret än eljest, så är det i fält. […] Lantbrukaren har icke hälften så besvärligt, när det regnar, som soldaten".
2023 borde den lärdomen ha sjunkit in.