När omvärlden förändras måste vi förändras med den.
Det var ett av de budskap som gick igenom rutan när några betydande svenska makthavare höll tal på den försvars- och säkerhetspolitiska konferensen "Folk och försvar" i Sälen som inleddes på söndagen. Huvudnumret var Rysslands krig i Ukraina. Det har pågått sedan 2014 och trappades upp för snart två år sedan med en fullskalig rysk invasion. Främst har detta slagit mot Ukraina, men krig i Europa påverkar hela kontinentens säkerhet. En aggressiv granne kan göra väldigt stor skada.
Och det är riktigt, som Sveriges utrikesminister Tobias Billström (M) lyfte, att "Ryssland under överskådlig tid kommer att utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges och Europas säkerhet". Därför är stöd till ukrainarna i kampen mot den ryska invasionen ett måste för europeiska politiker och regeringar. Fler svenskar behöver även ta till sig att krig är möjligt även i vår hörna av kontinenten, som både överbefälhavare Micael Bydén och ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), gjorde klart under konferensen.
Bohlin betonade att Sveriges myndigheters omställning till beredskap för krig och kris går för långsamt, och att detta måste skyndas på. En del går via lagar och resursfördelning. Men en del handlar om ren vilja och krismedvetenhet. Ministern för civilt försvar och överbefälhavaren gjorde därför klart att beredskap för krig och kris måste sjunka in i den svenska allmänhetens medvetande.
– Det är slut på bekvämligheten så som vi känner den. Omvärldsutvecklingen kräver mer av oss här och nu, som överbefälhavaren konstaterade.
Den sortens budskap är ofta svårsålda, oavsett om de kommer från myndigheter eller politiker. Men det inskärper allvaret – en lyxig tillvaro, fri från verkligt obekväma inslag, är inte självklar i orostider. Med sådana insikter kan motståndskraften i kristider öka, det är inte frågan om längtan eller drömmar om krig.
Även länder som inte angrips drabbas av närliggande krigs konsekvenser. Det kan vara frågan om störd utrikeshandel av olika livsmedel, kemikalier, reservdelar eller maskiner. Sådant slår mot länders ekonomier och människors livsvillkor. Det behöver då inte bara handla om ett ryskt hot, utan även om andra auktoritära och totalitära stater som på olika sätt vill utöka sitt inflytande på bekostnad av svenskars trygghet och frihet. Grupper eller regimer kan på olika vis försöka slå ut elnät eller elektronisk kommunikation, tillfälligt eller långvarigt.
Staten, och andra offentliga verksamheter, ska jobba hårt för att motverka och hantera sådana påfrestningar. Men folk kan inte alla räkna med att de får hjälp och stöd omedelbart.
Det betyder inte att folk ska gripas av panik. Utan att vi behöver förbereda oss för att klara minst en vecka utan till exempel rinnande vatten och el. Vi behöver kunna ta hand om sig själv och sina närmaste även i svåra och röriga tider. Hemberedskap gällande torrvaror, vatten, fruktkrämer och annat är en bra start. Förberedelser handlar också om att känna människorna man har i sin vardag – familj, lokalförening, kollegor, grannar. Med dem kan man diskutera hur olika krissituationer kan hanteras, och olika förmågor eller tillgång till verktyg kan samordnas.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra mer.