Tidspressen i klimatpolitiken är stor. Det är slutsatsen man kan dra av den sammanställning som Dagens Nyheter (20/4) har gjort om världens utsläpp av växthusgaser.
Mängden koldioxid i luften är gigantisk och skyndar på klimatförändringarna. En överväldigande majoritet av världens energiförsörjning kommer fortfarande från fossila bränslen. Det handlar om olja, kol och naturgas. Vilket många länder också i Europa är bundna av. Vi får också läsa om högre temperaturer och höjda havsnivåer.
Ett förändrat klimat får konsekvenser för människor. Risken för torka på platser där det redan är torrt ökar. Förutsättningarna till jordbruk kan där försämras. Orkaner kan bli starkare och översvämningar vanligare. Det, i kombination med konflikter och förtryck, kan leda till att fler människor behöver lämna sina hemländer. En del lär då söka sig till Europa, och bör få skydd här.
Världens länder kommer behöva anpassa sig till ett förändrat klimat. Samtidigt kan de värsta förändringarna stoppas och bromsas. Men det beror på hur väl vi lyckas göra oss av med fossilberoendet och ställa om till klimatvänlig el, biobränsle, vätgas och andra energikällor.
Sverige ska göra sin del i den övergången. Stora utsläppare som stålindustri och betongbransch måste hitta klimatvänliga metoder och omsätta detta i praktiken.
För att fler människor ska välja bilar med mindre klimatavtryck har Sverige några verktyg. Fordonskatt på nya bilar som premierar lägre utsläpp är ett. Högre bensin- och dieselskatt är ett annat. Den som släpper ut mer ska betala mer. Det är en rationell, och liberal, ordning där de samhällsekonomiska kostnaderna ska betalas av den som orsakar dem.
Men om detta knorras det en hel del. Ofta då från högern eller en del intresseorganisationer för bilar.
Sverigedemokraterna pekar allra helst med fingret mot länder med större utsläpp. Men vad exakt partiet vill göra för att minska avgaserna från svenska transporter är ofta oklart.
Också Moderaterna har visat motstånd mot sådana tankar. I partiets budgetmotion för 2021, som de lade fram i höstas, föreslogs stora skattesänkningar på bensin och diesel. Anledningen var att dessa skatter innebär en extra ekonomisk börda för "vanligt folk" som kör bil i vardagen.
Sådan populism hör inte hemma i klimatpolitiken. Och påståendet stämmer inte heller. I förhållande till medelinkomsten har priset för bensin och diesel varit tämligen konstant de senaste 20 åren.
Visst är det så att vissa delar av Sverige har sämre förutsättningar och kan påverkas av en del skatter. I lands- och glesbygd finns det inte alltid så många faktiska alternativ till bilen. Inte sällan är det också där löneutvecklingen inte hängt med prisökningen. Reseavdrag kan lindra den ekonomiska bördan för dem som tillhör den gruppen och måste använda bilen för sin försörjning.
Men det får inte leda till stopp och nej till de verktyg som kan minska utsläppen. Det innebär bara att politiker behöver anstränga sig för att underlätta dessa människors tillvaro utan att tumma på klimatambitionerna.