För kvinnor och för män, för yngre och för äldre, för dem som är mer nya i landet och för dem som sedan länge är på arbetsmarknaden. Välfärdsstaten är beroende av att många är i arbete, men välfärdsstaten bidrar också, när den sköts på rätt sätt, till att ekonomin expanderar och sysselsättningen stiger.
Många stickspår skulle kunna undvikas ifall man tänkte mer på detta, bland annat i diskussioner om flyktingars väg till arbete. De spelregler och drivkrafter som gäller för alla bidrar också till hur det går för nyanlända eller andra med svag ställning på arbetsmarknaden.
Men det tycks ibland som om stickspåren lockar mest. Eller så finns en drift att posera med det som egna stödgrupper gärna vill höra. Tyvärr fanns i går inslag av sådant både i ett utspel av Ulf Kristersson (M), vice ordförande i finansutskottet och i ett krav från Svenskt Näringsliv. Lagom till att förbunden ska hålla på med avtalsförhandlingar verkade man där gå in för att provocera motparterna lite extra med hur krav på statsingripande skulle se ut.
Hos Ulf Kristersson fanns på rubriknivå ännu ett prov på försöken att posera som hårdare eller kärvare än andra om flyktingars villkor. Men när det frågades om det konkreta blev det väldigt suddigt. Frågor utan svar om förmåner som kanske kunde ges nya arbets- eller andra villkor, så att de med tillfälliga uppehållstillstånd skulle ställas utanför. Vagt talades det om viss icke-akut vård samt bostadsbidrag.
Den som främst höll med Ulf Kristersson var centerns vikarierande partiledare Anders W Jonsson, som tydligen på något sätt såg försämring av villkoren som ett stöd för att centern valt en annan linje än M om delar av migrationspolitiken.
Det skulle bli mer begripligt och positivt för arbetslinjen om man tittade mer på hur regler påverkar drivkrafter och möjligheter att praktisera, lönearbeta och starta företag. Bostadsbidragen är ett tänkvärt exempel. De lägger hela 20 procents ytterligare marginalskattebelastning på alla arbetsinkomster för barnfamiljer i ett inte så litet inkomstspann.
För invandrarkvinnor, men även för många andra kvinnor och män, är detta en kraftfull mekanism för att motverka arbete och stärka mönster där kvinnor hålls bort från yrkeskarriär. Både M och C har varit med om att lämna just den frågan utan annan åtgärd än att öka problemet så att det omfattar fler.
Detta hade med KD:s krav på konservativ familjepolitik att göra.
Men det har motverkat arbetslinjen och integrationspolitiken för både förra regeringen och den nuvarande.
Ännu viktigare är givetvis löne- och skattevillkoren och praktik och arbetsmarknadspolitiska regler för dem som skall ta sig från arbetslöshet till arbete, oavsett om det är invandrare eller andra. De som ännu inte har kunskaper och övning för att prestera för full lön ska ju inte hållas borta från arbete av regler och avtal – som gör att de inte kommer åt att lära upp sig och gå framåt.
Här behövs en flexibilitet, så att en växande arbetskraft kommer i arbete mera, och gör att hela ekonomin växer och ger jobb åt fler.
Det är en viktig uppgift att hitta smidiga utvägar ur låsningarna om detta mellan arbetsmarknadsparter och partier, utan att slå sönder annat som är centralt i den svenska modellen för lönebildning. Mer förhandling, mindre paroller. Att posera för de egna som osmidig och envis är i dessa frågor lika lite konstruktivt som att posera med att vara värst i att försämra villkor för dem som flytt och är nya i landet.