Utgångsläget skiljer sig mellan kommunerna, men statistiken på riksnivå talar sitt tydliga språk: Mellan 2015 och 2035 väntas, enligt SCB, gruppen 80 år eller äldre öka med 76 procent. Enligt beräkningar från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) behöver antalet anställda inom äldreomsorgen därför öka med 32 procent fram till 2033.
Samtidigt som behovet att rekrytera ökar har intresset att söka vård- och omsorgsutbildningen på gymnasiet minskat de senaste åren. På Komvux har antalet utbildade inte ökat nämnvärt.
Många av dem som jobbar inom äldreomsorgen är äldre än 45 år. Framöver kommer därför pensionsavgångarna av utbildade vara större än antalet nyexaminerade. Om dagens prognoser från SCB håller kommer det att saknas 160 000 vård- och omsorgsutbildade år 2035.
Bättre hjälpmedel och ökad digitalisering i syfte att minska äldres hjälpbehov och underlätta för personalen kan bidra till att minska behovet av rekrytering. Men inom äldreomsorgen finns en gräns för hur mycket ny teknik kan bidra.
Kommunerna behöver därför aktivt arbeta för att öka intresset för att jobba inom äldreomsorgen. Få fler att söka utbildningarna på gymnasiet och komvux. De behöver även underlätta för redan yrkesverksamma att byta yrke till äldreomsorgen, där tre av fyra anser att deras arbete är meningsfullt. Fler än i de flesta andra yrken.
Men en ännu viktigare uppgift – som även är avgörande för att öka rekryteringen – är att förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren.
Undersköterska inom äldreomsorgen är i dag Sveriges vanligaste yrke. Men en färsk rapport från Socialstyrelsen visar att de är sjukskrivna dubbelt så länge och dubbelt så ofta som andra yrkesgrupper. Att sjuktalen är så höga beror till stor del på brister i arbetsmiljön, enligt myndigheten.
I dag jobbar hälften, 49 procent, av omsorgspersonalen deltid. Enligt Socialstyrelsens rapport skulle även en liten ökning av arbetstiden skulle få stor positiv effekt – tre timmar extra i veckan motsvarar 8 300 årsarbetare.
Men ska sjuktalen gå ned, om fler ska orka mer timmar måste arbetsmiljön blir bättre. Då krävs det att det finns fler och närvarande chefer, att personalen kan få större inflytande, bland annat över sitt schema och att det blir en bättre balans mellan krav och resurser.
Allt detta kan verka självklart. Men i stort sett samma problem har belysts, bland andra av Socialstyrelsen, i 20 år: ”Trots det kvarstår problemen och någon förändring har egentligen inte skett – snarare åt det sämre hållet i så fall,” skriver företrädare för myndigheten i en debattartikel i Dagens Samhälle (9/1).
Det går att vända utvecklingen. Men då måste man sluta snacka om problemen och faktiskt göra något åt dem.