Hjälp oss. Det är budskapet från flera fackförbund och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som nyligen skickade ett brev till regeringen.
Orsaken är att kommunsektorn har problem att hitta personer med rätt kompetens och nu vill SKL att staten ska skjuta till pengar, så att anställda kan fylla på med kunskaper utan att gå back ekonomiskt.
Det är en rimlig begäran. I alla fall om vi i framtiden vill få hjälp av en barnmorska när vi föder barn, som under uppväxten möts av utbildade förskollärare och grundlärare, vid sjukdom får träffa läkare och sjuksköterskor, och ges tandvård av tandläkare och tandhygienister. Det är 7 av 15 yrken som Universitetskanslerämbetet i början av månaden listade som bristyrken i offentlig sektor fram till 2035.
Rapporten visar att antalet nybörjare på utbildningar med koppling till bristyrkena behöver vara cirka 37 000 per år för att tillgången ska kunna matcha efterfrågan. Det betyder att drygt en tredjedel av en årskull på runt 100 000 personer, eller 60 procent av alla som i dag tar studenten med grundläggande behörighet till högre studier, måste välja just ett av dessa yrken.
Det kommer knappast att hända. Därför bör verksamheterna följa Universitetskanslerämbetet rekommendation och förbereda sig för ett scenario där det inte går att tillgodose alla delar av framtidens kompetensbehov med högskoleutbildade.
I klartext betyder det att det krävs fler vägar in i yrkena och att det är nödvändigt med mer flexibilitet.
Fler personer med ämneskunskaper bör kunna motiveras att komplettera med pedagogik, förutsatt att lärarlönerna matchar deras tidigare inkomst. Andra kan kanske lära sig att utföra vissa nya moment på jobbet, utan att gå en hel utbildning. Stödjande initiativ, likt det hjälpmaterial till obehöriga lärare som Skolverket presenterade i somras, med motiveringen att vi inte klarar lärarbristen utan dem, måste välkomnas.
Det senare är särskilt riktat till fackförbunden, vars medlemmar i tider av kompetensbrist behöver all avlastning som de kan få, även om komplementen givetvis aldrig kan ersätta en högskoleutbildning. Om morgondagens välfärd ska säkras, får det bästa inte bli det godas fiende.