Det har blivit ett mantra: Kommunerna går på knäna. Regionerna likaså. Skola, vård och omsorg har mindre pengar än någonsin. Och det är de nyanländas fel.
Tittar man på siffrorna ser man delvis en annan bild.
2019 gick Sveriges kommuner och regioner med ett överskott på 12,6 miljarder kronor, enligt färsk statistik från SCB. Det är 4 miljarder mer än 2018. Under samma period har kostnaderna för verksamheterna ökat – kommunerna och regionerna fick alltså mer pengar 2019 än 2018 – vilket går ihop eftersom såväl skatteintäkter som generella statsbidrag och intäkter från inkomstutjämningen var högre i fjol än tidigare.
Enligt Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Regioner, har vi aldrig satsat lika mycket på den kommunala och regionala välfärden som i dag. Ökningen gäller både totalt och i kronor per invånare, med hänsyn tagen till inflationen.
Därmed inte sagt att det inte finns problem.
Dels fungerar långt ifrån alla offentliga verksamheter optimalt och kommuner och regioner behöver i många fall bli betydligt bättre arbetsgivare om de ska klara personalförsörjningen framöver. Dels innebär det faktum att regioner och kommuner som helhet hade överskott inte att alla hade det.
Cirka 40 procent visade röda siffror och med tanke på att alla kommuner som är nettomottagare ur systemet – vilket 275 av 290 är – i stort sett har samma belopp per invånare att röra sig med, har flera underskottskommuner sannolikt en del att lära av dem med överskott. Inte minst eftersom kommuner som har särskilt höga kostnader får extra bidrag från staten utöver grundplåten.
Vidare kommer flera av dessa kommuner sannolikt att få mer pengar i år än i fjol, eftersom kostnadsutjämningssystemet ändrades vid årsskiftet, så att socioekonomiska faktorer och merkostnader som följer av gles bebyggelse kompenseras mer.
Sammantaget finns det därför ingen omedelbar anledning att oroa sig över kommunernas och regionernas generella ekonomi. Visserligen kommer kostnaderna för äldreomsorg att öka under det kommande decenniet, eftersom 40-talisterna, som är en stor generation, inom kort behöver hemtjänst och plats på äldreboenden.
Men varken det, satsningar för att få nyanlända i arbete eller en kommande lågkonjunktur, innebär större svårigheter än att de går att hantera om staten framöver prioriterar att höja de generella statsbidragen när statsbudgeten spikas.
Den här bilden av en kommun- och regionsektor som överlag mår skapligt, och som erbjuder en offentlig service som är mer utbyggd än någonsin tidigare, stämmer inte riktigt med den idé om verkligheten som de flesta har. Tvärtom tror många att det var betydligt bättre förr, vilket inte är sant. Varken sett till satsade kronor eller levererade resultat.
Det betyder inte att allt är bra eller att man inte har rätt att ha höga förväntningar. Däremot är det dumt att drömma sig tillbaka till en tid då vi hade en offentlig service som få skulle acceptera i dag.