Däremot är expansionen inte riktigt lika rolig för skattebetalarna, vilket riksdagsledamoten Robert Hannah (L) påpekar i en ny motion.
På sex år har apanaget stigit med 25 miljoner kronor. 2017 kommer det att uppgå till nästan 137 miljoner och planen är att summan ska öka under de närmaste åren för att 2020 vara uppe i 145 miljoner.
På många sätt är det en struntsumma i statsbudgeten – och det är "bara" hälften som går till kungligheternas representation och levnadsomkostnader – men som Robert Hannah skriver är det orimligt att staten ska försörja en så stor kungafamilj. Deras uppdrag och arbetsbörda har ju inte blivit större bara för att de har blivit fler. Det är heller inte uppenbart vad alla sidogrenar ska användas till, bortsett från att vara pålitliga ceremonileverantörer av dop, födelsedagar, förlovningar, bröllop och galamiddagar.
Statschefsfamiljens primära uppdrag är dock inte att vara kvällsunderhållning. Därför borde det vara självklart med tydliga regler kring vilka som ska försörjas med skattepengar. Något som saknas i dag.
Hannahs förslag är att apanaget ska vara förbehållet kungen och kronprinsessan, vilket är en rimlig utgångspunkt. Men så länge drottningen och prins Daniel förväntas utföra officiella uppdrag vid deras sidor bör även de inkluderas.
Ännu bättre vore det givetvis att införa republik och förse den folkvalda presidenten med ett lämpligt arvode likt statsministern. En sådan reform kräver dock en grundlagsändring och kommer knappast att äga rum i morgon.
Därför behövs det en övergångslösning, eftersom kungafamiljen just nu växer så att det knakar. Det beror i sin tur på att även kvinnor numera är tronföljare och att de som gifter sig med "rödblodiga" inte längre förlorar sin plats i kungahuset. Två saker som tidigare har självreglerat kungligheternas antal.
Det var exempelvis inte tal om att kungens systrar skulle försörjas av de svenska skattebetalarna efter sina bröllop. Samma sak gällde när två av kungens farbröder gifte sig i unga år utanför de kungliga kretsarna.
Därmed inte sagt att det var bättre förr. Om statschefsämbetet nödvändigtvis ska gå i arv bör lagen vara könsneutral och det ligger inte precis i tiden att tvinga prinsessan Estelle att gifta sig med en dansk prins.
Däremot behöver antalet personer som försörjs med apanage regleras och i praktiken minskas, så att det bara inkluderar dem som kan komma ifråga som statschefer i rakt nedstigande led och deras närmaste familj. Vuxna människor som kan försörja sig själva bör givetvis göra det. Oavsett vilka titlar de har.