På portalen över ingången till Stampens kyrkogård i Göteborg står en tyst påminnelse ”Tänk på döden.” Det är en uppmaning som inte alla kyrkogårdsbesökare hörsammar.
Men att besöka en kyrkogård ger ändå ofta besökaren något som det är ont om i vardagen. En stund för stillhet och reflektion.
Och kanske slår oss ändå tanken på döden, på livets förgänglighet där på kyrkogården. Det kan till och med vara nyttigt i ett samhälle där tankar på sjukdom och död sällan får utrymme.
”Döden verkar inte längre rymmas i våra liv. Vi har gjort oss av med den. Därmed har vi också gjort oss av med en del av livet” skrev biskop Susanne Rappmann exempelvis I en debattartikel i GP (5/11 2021).
I Eskilstuna verkar kyrkan ha anammat åsikten att döden inte ska ha något utrymme i vårt liv. Inte ens på kyrkogårdarna.
"Kyrkogårdarna ska vara en plats för liv, även om vår främsta uppgift är att gravsätta avlidna människor, "sa chefen för begravningsverksamheten i Eskilstuna pastorat Daniel Sandberg, nyligen till tidningen (17/5).
Han verkar inte vara ensam i Svenska kyrkan om denna åsikt.
Inspirerad av kollegor – bland annat i Borås, som anlagt såväl en lekplats som ett utegym i anslutning till kyrkogårdar – vill Daniel Sandberg göra samma sak på S:t Eskils kyrkogård.
Han kallar det utan närmare förklaring för ett jättefint komplement till kyrkans verksamhet.
Men i artikeln förklarar ändå Daniel Sandberg syftet med lekplatsen. Att den kan behövas för att barnen ska ha roligt en stund medan föräldrarna kan få en stund i stillhet.
Men barn kan inte lämnas vind för våg på lekplatsen när föräldrar vandrar i väg till kyrkogården. Någon vuxen behöver vara där – bland annat för att se till att barnen inte tar leken till gravarna på kyrkogården. Daniel Sandberg påminner själv om svenska fall då barn förolyckats när de klättrat på gravstenar som vält.
Hur en lekplats skulle minska denna risk förklaras inte. Men lär man barn att det är okej att leka och stoja på kyrkogården ökar snarast risken för att de även ser gravarna som lämpliga klätterstenar.
Det finns också en annan aspekt av detta, som Daniel Sandberg inte verkar tänka på: Även barn mår bra av en stunds stillhet och reflektion ibland.
Men som sagt det är inte så Daniel Sandberg ser på S:t Eskils kyrkogård. Därför föreslår han även att man ska kunna träna på utegymmet här ”med vacker utsikt över kyrkogården och minneslunden. Och så kan man avsluta med en promenad eller en löptur inne i parken.”
Än så länge är idéerna om lekplatsen och gymmet på idéstadiet. Där bör de också stanna. Låt kyrkogårdarna vara en oas i samhället. En av de få platserna där vi ännu får tänka på döden och livet i stillhet.