Just nu finns ingen ny antibiotika i sikte. Det fick Aktuellts programledare, Jon Nilsson, att på måndagskvällen utbrista: Fler kommer helt enkelt att dö?
– Det finns en stor risk för det, svarade Malin Grape, chef för enheten för antibiotika och vårdhygien vid Folkhälsomyndigheten.
Varken frågan eller svaret är tagna ur luften. WHO klassar antibiotikaresistens som ett av de tio största globala hoten mot människors hälsa och har tillsammans med andra organisationer utlyst en internationell antibiotikavecka, som pågår just nu.
Även siffrorna talar sitt tydliga språk. Cirka 700 000 personer, varav 160 i Sverige, dör på grund av antibiotikaresistens varje år. 2050 kommer siffran att vara uppe i tio miljoner, förutsatt att inget händer.
Vidare påverkas ekonomin. I Sverige kan det, enligt Folkhälsomyndighetens beräkningar, handla om nästan 16 miljarder kronor till 2050, vilket visar på likheter mellan antibiotikaresistens och klimatförändringar.
Eftersom hela världen drabbas samtidigt behöver båda frågorna lösas globalt. I båda fallen bör enskilda länder gå före, satsa på forskning, värna internationella samarbeten och rikta biståndet.
Samtidigt märks en väsentlig skillnad. Medan det finns flera alternativ till fossila bränslen, saknas substitut till antibiotika, vilket ringar in problemet.
Under årens lopp har människor och djur använt antibiotika i tid och otid, men till sist kom evolutionen i kapp. Flera bakterier har lyckats anpassa sig och blivit immuna, vilket gör att dagens läkemedel inte biter på dem.
Om det då inte finns helt ny antibiotika, vilket det inte har gjort på cirka 30 år, saknar mänskligheten starka muskler. Därmed blir infektioner svårare eller omöjliga att bota, eftersom sjukvården är beroende av effektiv antibiotika vid exempelvis cancerbehandlingar och transplantationer.
Det är där vi befinner oss i dag. Och även om Sverige har ett ganska gynnsamt läge, med förhållandevis få dödsfall, finns det mer att göra. Enligt allmänläkaren Anna-Lena Fastén vid "Strama – Samverkan mot antibiotikaresistens" är det bara två regioner – Jämtland och Västerbotten – som lever upp till det nationella målet: 250 antibiotikarecept per tusen invånare och år, vilket visar att det går att minska användningen ytterligare (P1-morgon, 18/11).
Därutöver är lösningen offentligt finansierad forskning. Under de senaste dagarna har flera sakkunniga återkommit till att intresset för att ta fram ny antibiotika är begränsat inom läkemedelsindustrin, eftersom satsningen sannolikt skulle bli dyrare än de beräknade intäkterna, med tanke på att framtidens antibiotika måste användas sparsamt och vid korta behandlingar.
Samtidigt finns det pengar inom EU för forskning, och med tanke på att över 33 000 människor i Europa dör varje år, på grund av antibiotikaresistenta bakterier, är det svårt att tänka sig ett lämpligare ändamål. EU:s föregångare grundades för att rädda liv.