Henrik Landerholm och Ulf Kristersson har varit vänner sedan de lärde känna varandra i femte klass.
Den senaste tidens medierapportering om den nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm målar inte upp en vacker bild. Han framstår som både slarvig och girig. Två egenskaper som passar särskilt illa för den roll han har. Avslöjandena blir allt mer besvärande för regeringen, för Moderaterna och statsminister Ulf Kristersson.
M-ledaren och Henrik Landerholm lärde känna varandra när de gick i femte klass i Torshälla och har varit nära vänner sedan dess. Han är dessutom bror till Moderaternas partisekreterare, Karin Enström. Han har även ett förflutet som M-politiker, bland annat i Strängnäs.
2022 utsågs Landerholm till nationell säkerhetsrådgivare av regeringen. Tjänsten som opolitisk tjänsteman annonserades inte ut. Statsministern var dessutom delaktig i rekryteringsprocessen: (DN 9/12 2022).
Förfarandet ledde till flera höjda ögonbryn och det anmäldes till konstitutionsutskottet. Utskottet ansåg inte att skett något formellt fel, men det påpekade att Kristersson hade kunnat avstå från att vara med ”för att hålla ett än större säkerhetsavstånd”(2022/23:KU20).
När man börjar en tjänst på de premisserna har man från början flera granskande ögon på sig. Precis som Caesars hustru ska man inte ens kunna misstänkas.
Den senaste tiden har DN har avslöjat att Landerholm glömt sin mobiltelefon på Ungerns ambassad och känsliga dokument på Sveriges Radio.
Vid ett annat tillfälle glömde han fyra sekretessbelagda handlingar på en kursgård. Åtminstone en av handlingarna innehåller uppgifter som, om de röjs, kan medföra skada för rikets säkerhet. En sådan glömska kan leda till åtal, om det blir så i Landerholms fall är ännu oklart. Enligt Expressen har specialåklagarna vid riksenheten för säkerhetsmål inlett en utredning. Säkerhetspolisen (Säpo) har fått i uppdrag att fram ett underlag så att åklagarna ska kunna ta ställning till om en förundersökning ska inledas eller inte.
Att landets nationella säkerhetsrådgivare inte har bättre koll är allvarligt – särskilt i det spända säkerhetspolitiska läget som vi befinner oss i: ”Sverige är inte i krig. Men det råder inte heller fred,” som statsminister Ulf Kristersson nyligen beskrev det i ett tal.
Landerholm lät skattebetalarna stå för notan när han reste till sin särbo i Berlin.
Men Landerholm har inte bara gjort sig skyldig till slarv – även om det är allvarligast. I veckan avslöjade Aftonbladet att Landerholm låtit skattebetalarna stå för notan när han reste till sin särbo i Berlin. Först efter att Aftonbladet börjat ställa frågor om resorna gjordes löneavdrag avseende två flygresor på totalt 7 500 kronor samt 1 638 kronor för en tågbiljett och kostnad för en budfirma.
När Landerholm tillträdde sin tjänst som nationell säkerhetsrådgivare fick han en lön på 110 000 kronor i månaden. Han borde med andra ord inte haft några problem att betala för resorna eller budfirman själv.
Han framstår därför inte bara som slarvig utan även som girig. Två egenskaper som man helst inte vill att landets nationella säkerhetsrådgivare ska ha. Det går därför på goda grunder att ifrågasätta hans förmåga till omdöme.
Den senaste tidens avslöjanden tar dessutom fokus från både regeringens arbete i stort och det säkerhetspolitiska arbetet. Han blir därför en belastning, och för varje nytt avslöjande blir det svårare för honom att sitta kvar.
Hittills håller regeringen honom om ryggen. För Kristersson som varit så involverad i Landerholms rekrytering handlar det också om prestige. De har ett nära samarbete. De har tjänsterum bredvid varandra och talas vid dagligen.
Regeringen gav nyligen den tidigare M-ledaren Anna Kinberg Batra sparken som landshövding i Stockholm. Då motiverades beslutet med att förtroendet för länsstyrelsen inte kunde återupprättas om chefen inte byttes ut.
Men då är skadan redan gjord. Det bästa för alla parter är om Henrik Landerholm själv kastar in handduken och det snarast.