Under de senaste veckorna steg Mälarens vatten till den högsta nivån sedan hösten 2000. Men 19 år är kort tid vad gäller extremt väder och risker för naturkatastrofer.
Det är farligt om minnet är för kort. Säkerhetsmarginaler för värdefull bebyggelse och samhällsviktiga anläggningar behöver räcka även vid naturhändelser som kan väntas någon enstaka gång under hundra år. Gamla hotbilder behöver dessutom omprövas, inför tilltagande risker för att klimatpåverkande gaser ökar avsmältningen av inlandsisar. Höjd havsyta utsätter många länders kuster för mycket allvarliga hot.
Mälardalens problem hör till de mer måttliga, men var under en tid försummade. Efter regleringen av Mälaren 1943 uppfattades det som att man blivit kvitt de gamla plågorna med stora översvämningar och störd sjötrafik vid återkommande lågvatten.
För bara nitton år sedan kom dock en rejäl tankeställare, högvattnet i Mälaren senhösten 2000. Då som nu blev det allvarligt just i december, efter en höst med mycket regn – alltså inte efter kraftig snösmältning och en regnig vårvinter.
Den bilden avtecknar sig även i prognoser för hur varmare klimat kan påverka hur nederbörd och vattenflöden fördelas över året. Redan den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen 2006 pekade på att mer regn och mindre snörika vintrar kan vålla den förskjutningen: ökade vattenmängder i Mälardalen på senhöstarna men inte ökad risk för stora översvämningar efter snösmältningen.
Söder om Mälaren är Mariefred den mest utsatta tätorten, och lantbruket den näringsgren som kan drabbas mest. Men merparten av Sörmland berörs av vad som händer med vattenståndet i Mälaren. Mest kritisk punkt är spårtrafiken mellan Södermalm och Gamla Stan i Stockholm. I december 2000 fattades det bara några centimeter innan allvarliga trafikstörningar kunnat kraftigt påverka större delen av Sörmland. Säkerhetsmarginalerna var uppenbart för små för fjärr- och regionaltågen (och för tunnelbanan).
Ombyggnadsarbetena som nu pågår kring Slussen i Stockholm och längs järnvägens ”getingmidja” vid Gamla Stan har bland annat uppgiften att förbättra säkerheten mot att vatten tränger in. Vattenmängden som kan släppas ut i Saltsjön ökas. Tillbudet för nitton år sedan och varningen från Klimat- och sårbarhetsutredningen har haft effekt. Men komplicerade anläggningsarbeten måste göras etappvis. Innan det var klart kom regnmängderna denna höst.
Hur vatten kan tappas ur Mälaren beror i framtiden på hur högt havsvattnet står i Östersjön. Klimathoten gör det än viktigare att både kommuner och försäkringsbolag orkar hålla emot och tänka långsiktigt, då kortsiktiga frestelser finns att lägga värdefulla byggnader nära attraktiva men utsatta stränder.
Dessutom bör det bli slut med att kommunaltekniken, för hur dagvatten och avlopp hanteras och hur anläggningar utformas nära sjöar och vattendrag, räknas till politikens grå, tråkiga och oviktiga delar.