Sabuni-falangens försök att föra sitt parti in i ett högerblock med SD är på väg att klyva Liberalerna. När Bengt Westerberg säger att han överväger att lämna partiet, om Sabuni får som hon vill, är det allvar. 

Tidigare partiledare kritiserar inte sina efterträdares göranden lättvindigt, eftersom de förstår tyngden i sådana kommentarer och vad de gör med den sittande partiledarens auktoritet. Att Westerberg nu tar steget, och funderar offentligt på sitt eget partimedlemskap, visar att Liberalernas kris är av existentiell art. Hans ord speglar också en bredare opinion i partiet. Han säger offentligt det som tusentals partimedlemmar tänker och yttrar i slutna rum.

Ett viktigt påpekande från Westerberg är att problemet inte enbart är den maktposition som ges till SD i ett högersamarbete som L medverkar till. Moderaternas utveckling borde i sig göra det svårare för Liberalerna att samarbeta med dem.

Markeringar från personer som Westerberg men även Maria Leissner, en annan tidigare partiordförande, kommer samtidigt som flera ställningstaganden från läns- och sidoorganisationer mot partistyrelsens linje. Det har uppenbarligen stressat upp Nyamko Sabuni. I helgen skickade hon ut ett brev till partiet för att lirka igenom sin politik på det beslutande partirådet på söndag.

Sabuni föreslår det hon kallar ”ett förtydligande” till partistyrelsens förslag. Det är ett tillägg och handlar om det sätt på vilket en tilltänkt ”borgerlig” regering med Liberalerna ska få igenom sin ekonomiska politik.

I själva verket är det inget förtydligande utan mest en vilseledande manöver.

”En utgångspunkt för Liberalerna är att budgetpropositionerna i första hand bereds mellan dessa borgerliga partier och att vi därmed inte vill se ett budgetsamarbete, på det sätt som idag sker mellan Januaripartierna, med något ytterkantsparti” lyder en central mening.

Redan orden ”utgångspunkt” och ”i första hand” visar att Sabuni lovar ingenting. Men hela resonemanget är luft. Skillnaden mellan det hon beskriver och ett formaliserat budgetsamarbete med Sverigedemokraterna är kosmetisk.

När Liberalerna väl har bestämt sig för att ställa sig bakom detta högeralternativ kan de inte prata sig runt de parlamentariska realiteterna. För att tillträda och styra landet behöver en högerregering stöd från SD. Ulf Kristersson (M) kommer inte låta eventuella krumbukter från Liberalerna stå i vägen för att göra det som krävs för att få det stödet.

Och eftersom Sabuni och kamraterna har bundit sig vid högermasten, kommer de att stödja denna regeringskoalition, aktivt eller passivt, med eller utan egna statsråd.

Men alla de avgörande stegen tas inte först efter valet. Förberedelserna för det tilltänkta regeringsskiftet börjar långt tidigare, i Liberalernas fall direkt efter söndagens beslut på partirådet. L kommer att anpassa sin politik till M och KD som i sin tur fortsätter sin förflyttning närmare SD. I den utvecklingen väger Nyamko Sabunis alla värdeord om liberalism väldigt lätt.