Klimatfrågan har på senare tid kommit något i skymundan i svensk debatt. Det är synd. Svenskarnas klimatavtryck är fortfarande för stora och utvecklingslinjerna ser inte bra ut.
Vi måste helt enkelt ställa om snabbare. Lösningarna handlar om en kombination av politiska beslut och personliga val.
Ett exempel presenteras i en nyligen publicerad studie av forskare på Oxforduniversitetet (The climate change mitigation effects of daily active travel in cities). De undersökte resvanor hos tusentals personer i Antwerpen, Barcelona, Wien, London, Rom, Zürich och Örebro. Det handlar om vilka transportmedel folk använder – bil, kollektivtrafik, cykel eller gång – för att ta sig till jobbet, till affären, till fritidsaktiviteter och så vidare.
Man undersökte bland annat hur mycket koldioxidutsläpp som transporterna orsakar och hur stora minskningar folk kan göra genom att ändra sina transportsätt. Resultaten varierar något mellan städerna, där de största utsläppen orsakades av urvalsgruppen i Örebro på grund av personernas relativt större bilanvändning.
Men mönstren är allmängiltiga. Genom att ersätta en bilresa med en cykelresa per dag minskar en person sina koldioxidutsläpp från transporter med 67 procent i genomsnitt. I det förhållandevis lilla koldioxidavtrycket från cykling räknar man in tillverkning av cyklar men även cyklistens kostvanor som tydligen innebär lite mer utsläpp.
Och det finns utrymme för beteendeförändringar. Resorna till arbetet och affären står tillsammans för inte mer än drygt hälften av transporterna, medan fritid och rekreation utgör runt en tredjedel.
En slutsats är att betydande bidrag till hållbarheten inte kräver dramatiska förändringar av vanor. I det här fallet måste det inte handla om antingen eller. Valet mellan bil, buss eller cykel måste inte vara så skarpt. Väldigt många människor är bilister, cyklister och fotgängare samtidigt, och kan bara ändra proportionerna något.
Men erfarenheterna visar att det inte fungerar att bara vädja till människors klimatmedvetenhet. Rätt få väljer cykeln enbart av miljöskäl. Viktigare drivkrafter är enkelhet och ekonomi – att slippa sitta i bilkö, krångla med parkering och betala alla bilkostnader.
För att cykeln ska vara ett enklare transportmedel än bil för fler måste cyklingen göras enklare. Det kräver först och sist bättre infrastruktur för cykling. I trafikplaneringen bör cykeln ses som ett transportmedel, vilket betyder bland annat rakare vägar, färre stopp, bättre vägunderlag, färre konfliktytor med fotgängare och förutsättningar för att cykla året om.
Att bygga till och med relativt dyr, avancerad infrastruktur för cykling är också billigare än att bygga vägar – och mindre klimatskadligt.