Alternativet till fyrpartisamarbetet som nu är grunden till regeringsförslag och riksdagsbeslut är inte en allians av moderat konservativa och liberaler.
Det verkliga alternativet är en allians mellan högerglidande konservativa i M och KD samt den radikal-"nationalistiska" höger i SD som politiskt och värderingsmässigt hör nära ihop de regeringar i Polen och Ungern som underminerar rättsstat och demokrati.
I stället för januariavtal skulle en sådan allians bygga på ett avtal uppkallat efter någon annan månad. Enligt detta skulle stora delar av alla budgetar samt en mängd lagstiftningsfrågor avgöras i ett fortlöpande samarbete med SD:s partiledning, som gång på gång skulle utkräva betalning för stödet, i form av antiliberala kursändringar.
Det är detta, inget annat, som partiet Liberalerna skulle underkasta sig ifall det lämnade januariavtalet och övergick till den skenbart ”borgerliga” linje som nuvarande ledningar inom M och KD driver.
Om detta talar och skriver många uppenbart oärligt. Det gäller både i M- och KD-kritiken mot Centerpartiet och Liberalerna, och hos dem som vill ge efter för denna kritik. De talar om att vara ”borgerliga”. Men de låtsas inte om att det handlar om en allians med ett parti som öppet betecknar liberalismen som något förkastligt.
Det senaste exemplet är ett upprop i Expressen av dryga hundratalet personer från kommunalpolitik och en del lokalavdelningar (L). De förbigår helt att det de förespråkar inte skulle vara en sådan allians som 2006-14.
De känns inte vid att det skulle handla om att förkasta Centerpartiet för att i stället liera sig med den europeiska ytterhögerns svenska företrädare. En sådan kärnfråga viftar de bort med några ord om att Liberalerna skulle ha skadats av att ”vägra prata” med SD och V. Men det handlar inte om att ”prata”. Det handlar om ett allianssamarbete, för att utgöra regeringsunderlag.
Vilket slags liberal politik tror de att det går att få igenom ihop med två högerdrivande och ett radikaliserat antiliberalt parti? Vilket pris i fråga om antiliberal lagstiftning är de bredda att betala för att i sådant sällskap få gälla för ”borgerliga”?
Uppropets undertecknare säger sig stödja Nyamko Sabuni. Vill hon dela deras brist på uppriktighet?
Kanske det. Hon har utmärkt sig med att inte med någon kraft tala för det partiet faktiskt uppnår i nuvarande fyrpartisamarbete. Hon undviker kritik mot M och KD. Skället från det hållet tas emot utan försök att försvara sig. Detta drar med sig att inte heller det SD gör i samverkan med M och KD kritiseras.
Försvar av helt centrala liberala kärnvärden, i polemik mot den radikalt antiliberala ytterhögern, är något som Nyamko Sabuni och hennes närmaste i partiledningen inte kan eller inte vill.
Vad är en rimlig förklaring till svaga opinionssiffror? Inte är det reformpolitikens fortsättning med januariavtalet. Däremot tystnaden och anpassligheten inför beskjutningen, från det konservativa håll där sådana som Reinfeldt och Borg numera reducerats till icke-personer.