Fossilgasen vållar klimatskador, inte bara med koldioxiden då den eldas. Gasen är till stor del metan, den andra av de mest betydelsefulla växthusgaserna.
Metangas läcker ut vid borrhål, vid kompressorstationer längs rörledningar och på andra ställen. Det borde finnas starka skäl att förebygga och täta läckor, och i stället sälja den gas som läcker. Men alltmer tydligt avslöjas nu hur omfattande de metanutsläppen är, och hur illa det i flera länder är ställt med underhåll och tätning.
Både rysk och annan fossilgas har utmålats som ett ”halvgrönt” miljöalternativ, på vägen till bättre klimatpolitik. Det blir mindre koldioxid när den eldas, jämfört med stenkol och brunkol. Det är så det argumenteras för att fossilgas ska räknas som en värdefull ”övergångslösning” i EU:s omdiskuterade ”taxonomi” för vägledning till kapitalmarknaderna.
Men nu kan läckagen av gas upptäckas och mätas från satellit. Resultaten slår hål på den utbredda, lättsinniga hållningen till fossilgas som energikälla. Sedan några år har USA:s rymdflygstyrelse NASA kunnat pekat ut de regioner, inom USA och globalt, där metangasutsläppen från fossilsektorn är störst.
Än mer detaljerade är de mätningar av enskilda utsläppskällor som gjorts med en avancerad europeisk satellit. De är noggranna nog för att avslöja en tipp nära Madrid som Europas värsting i metanavgång från multnande biologiskt avfall i sopdeponier.
Långt viktigare är redovisningen som nu finns för 2019-20 av var de globalt 1 800 största metanläckorna fanns. Var och en av dessa släppte ut mer än 25 ton fossilgas i timmen!
Dessa allvarligaste fall beräknas dock stå för bara en åttondel av olje- och gasindustrins metanläckage. Det vittnar om lägets allvar, och om vikten av att snabbt få läckor lokaliserade och tätade. Det är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att nå snabba klimatpolitiska resultat.
Men en stor del av gaskällorna och rörledningarna finns i länder med låg teknisk nivå eller auktoritärt samhällsskick, där obekväma sakförhållanden inte uppmärksammas och åtgärdas. Rysslands mycket stora fossilgassektor är i satellitmätningarna en uppenbar, stor miljöbov, men inte den enda.
Det lilla, fattiga och svårt vanstyrda Turkmenistan, med drygt halva Sveriges befolkning, har bomull och fossilgas som de enda exportvarorna av betydelse, och sitter på enorma gasfyndigheter, och gasen säljs främst till Kina. Turkmenistans metanläckage är också bland de allra högsta.
Att satellitmätningarna drar fram sådant i ljuset, så att det blir offentligt och kan användas för att internationellt driva fram åtgärder är ett viktigt framsteg. Men motstånd mot att ställa krav på gasföretagen finns även i länder där problemet länge varit känt, och det finns en mängd små och stora gasleverantörer samt många gamla borrhål.
I USA infördes skärpta krav på Obamas tid. De upphävdes sedan av den inom SD – och delvis KD – så beundrade Trumpadministrationen, som bemannades av åtskilliga fossillobbyister. Nu har reglerna åter stramats upp. Kongressen upphävde våren 2021 Trumps lättnader, och ytterligare åtgärder har beslutats av presidenten och i kongressen.
För svensk del belyser det som avslöjats om de farliga läckagen hur klokt vägvalet var att i stort sett undvika ett beroende av fossilgas.