De senaste åren har det varit svårt att undvika nyheterna om den tilltagande psykiska ohälsan hos barn och unga. Det har skrivits otaliga rapporter och artiklar. Senast ut är Barnombudsmannen som ägnar sin senaste årsrapport åt frågan. Och precis som många andra landar Barnombudsmannen i slutsatsen att det saknas kunskap om den faktiska förekomsten av psykisk ohälsa bland barn. Det saknas också kunskap om vilka orsakerna är till att barn står i kö till barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) och om hur psykofarmaka förskrivs. Det finns heller inget svar på varför det finns så stora geografiska skillnader mellan de olika regionerna i Sverige.
Barnombudsmannen är som sagt långt ifrån ensam om att slå fast att frågorna är fler än svaren.
Men det är märkligt att det finns så stora och uppenbara kunskapsluckor rörande en så brännande fråga som rör barns existens och framtid.
För vad vi vet är att allt fler barn och unga själva uppger att de lider av psykisk ohälsa. Enligt Folkhälsomyndigheten har andelen elever (11, 13 och 15 år) med psykiska besvär som stress, oro och sömnsvårigheter ökat under 2000-talet. Det gäller både pojkar och flickor.
Köerna till Bup blir allt längre trots att det finns en strängare vårdgaranti än för vården i övrigt.. Behandling med psykofarmaka ökar kraftigt. Men förskrivningen är inte är jämnt fördelad över landet. Det finns stora regionala skillnader.
I en debattartikel i DN slog nyligen flera psykologer och psykiatriker larm om de snabbspår för adhd-utredningar av unga som nu införts i flera regioner. Experterna varnar bland annat för att snabbheten kan bli dyrköpt. Bland annat ökar risken för felaktiga diagnoser.
Enligt Socialstyrelsens uppskattningar hade drygt 10 procent av pojkarna och 6 procent av flickorna adhd-diagnos 2022. Enligt myndighetens prognos kommer antalet diagnosticerade att öka till 15 procent för pojkar respektive 11 procent för flickor innan utvecklingen planar ut. 15 och 11 procent ligger över den förväntade andelen skolbarn som lider av adhd. Myndigheten har dock inget svar på varför fler barn än förväntat beräknas få en diagnos, men konstaterar att det är ”viktigt att följa utvecklingen och försöka utröna vad som ligger bakom ökningen.”
Det finns också stora geografiska skillnader i adhd-medicineringen bland barn 10–17 år. I riket tog 4,5 procent av flickorna och 7,7 procent av pojkarna ut åtminstone ett uttag av något adhd-läkemedel 2022. Sörmland som region placerar sig strax över rikssnittet med 5,1 procent av flickorna och 8,2 procent av pojkarna. Men inom regionen skiljer sig siffrorna kraftigt åt. Flest barn medicinerades för adhd i Trosa där 10,6 procent av flickorna och 13,5 procent av pojkarna åtminstone hade ett uttag av medicin. I botten återfinns Eskilstuna. Där är motsvarande siffror 3,3 procent av flickorna och 6,2 procent av pojkarna.
Det finns naturligtvis flera orsaker till skillnaderna, men även på detta område saknas alltså säkra kunskaper.
Det finns också andra orsaker till att trycket på Bup ökar. Bristande elevhälsa eller otillräcklig hjälp på vårdcentralen kan exempelvis leda till att barn remitteras till specialistvården. Det ökar i sin tur risken för att Bup inte förmår att hjälpa de svårast sjuka barnen.
Att det inte finns mer kunskaper om den växande psykiska ohälsan och hur den bäst ska diagnosticeras och behandlas är inte längre acceptabelt. Barn och unga ska varken behöva lida i onödan eller riskera att få felaktiga diagnoser.