Då var det dags för charaden igen. På lördag 20.30 är det Earth hour.
Under en timme släcker människor ned sina hem för att "belysa" klimat- och miljöfrågorna. Mobiler, datorer, tv-apparater, belysning stängs av. Mörkret får breda ut sig och fram kommer värmeljusen. Det kan säkert vara en mysig stund för familjen. Men som klimathandling är det inte mycket att hurra över. Särskilt inte om de mysiga ljusen består av paraffin. Det släpper nämligen ut förhållandevis stora mängder koldioxid.
Handlingen leder inte heller till någon verklig förändring. Varken beteendemässigt eller klimatpolitiskt märkbart. När timmen är över återgår livet till den elintensiva tillvaro de allra flesta lever i och uppskattar. Det handlar inte bara om att kolla på film eller lyssna på musik. Att läsa böcker, laga mat, städa underlättas också mycket av lampor och el.
Människor gör givetvis som de vill. Det är fritt fram för dem att när som helst sitta och titta ut i det tomma mörkret. Växande tystnad och stillhet kan till och med vara rofyllt. Men det är en symbolhandling som är närmast meningslös. Elförbrukningen faller något under denna "jordetimme" – men det är det. Företag som känner att de vill manifestera sitt engagemang för klimatet under denna timma får givetvis också göra det – även om dess verkliga betydelse är noll.
Offentliga aktörer som kommuner, stat och region behöver dock helt låta bli sådan nedsläckning. Det är till exempel obegripligt varför kommuner i Sörmland ställer sig bakom Earth hour. Samtliga kommuner, förutom Flen, har anmält sig på WWF:s hemsida att de tänker delta i nedsläckningen. I Katrineholm släcks exempelvis lampor på Gröna kulle. Vingåker gör detsamma på Säfstaholms slott. I Eskilstuna har kommunen på sin hemsida att den tänker delta även om det är oklart exakt vad som ska göras. På den andra sidan länet ska Nyköpings kommun manifestera timmen genom att släcka ned några kommunala byggnader – däribland stadshuset.
Det kommunerna borde göra kring denna "klimathögtid" är att lyfta fram vad de konkret gör för att minska sina utsläpp. Använder de sig av el- eller biogasfordon inom förvaltningarna? Hur verkar de för att matsvinnet inom äldreomsorg och skola ska minska? Vilka åtgärder vidtar de för att dämpa skador på biologisk mångfald i samband med nybyggnationer? Prioriteras gång- och cykelvägar? Allt är inte enkelt förklarat, men det kan vara en nyttig redovisning för medborgarna.
Viss hushållning av strömmen är klokt, både för medborgare och kommuner – inte minst under de kalla vintertimmar då elproduktionen från exempelvis vindkraften är låg samtidigt som elbehoven ökar. Det handlar dock främst om elnätens kapacitet – däribland förmågan att överföra el från norr till söder. Sådana flaskhalsar måste åtgärdas genom rikspolitiken.
Lokalpolitik och medborgare ska göra sin del och ta klimat- och miljöfrågorna på allvar. Men det är inte genom symbolisk hushållning som klimatomställningen blir verklighet. Det är främst genom den tekniska utvecklingen som omställningen till en fossilfri värld är möjlig. Elsnåla disk- och tvättmaskiner. Effektivare och större elproduktion. Bättre resurshantering. Snabba elladdare för bilar.
I det avseendet är den släckta lampan ett hån mot den teknik som är avgörande i klimatomställningen. Traditionen att släcka ned behöver rinna ut i sanden.