Tidspressen i klimatfrågan ska inte underskattas. På kort tid måste utsläppen sänkas kraftigt. Inte bara stora länder som USA och Kina måste anstränga sig för att göra det. Alla länders regeringar och parlament måste ta ansvar för sina utsläpp.
Därför är Tidöpartiernas klimatpolitik oroande. När regeringen ska omsätta den i praktiken blir det mycket SD-politik och mer fossilbränslebränning.
Det finns ljustglimtar. Numera finns en majoritet i riksdagen som är för mer kärnkraft i Sveriges energisystem. När nya eltunga industrier växer fram kommer elbehoven att öka kraftigt och med högt tempo. Då blir det viktigt med kraftslag som inte är beroende av att vinden viner eller solen skiner. Men man bör inte för den delen, som statsminister Ulf Kristersson (M), Ebba Busch, energi- och näringsminister (KD), och Romina Pourmokhtari, klimat- och miljöminister (L), nyligen gjorde i en debattartikel på Dagens Industri helt missa att lyfta vindkraftens betydelse för Sveriges energisystem. Propellerverken går snabbt att bygga och producerar billig el.
Men tystnaden förvånar knappast. Stödpartiet Sverigedemokraterna är närmast ideologiska motstånd till vindsnurror. Slentriangnället från en del inom KD och M är också känt. Det var nog ingen vidare politisk uppoffring att tona ner nyttan med den framblåsta elen.
I regeringens och SD:s budgetförslag ska det så kallade industriklivet få mycket mer skattemedel. Det handlar om pengar som kan gå till förstudier eller investeringar i ofta ofärdig utsläppsminskande teknik. 702 miljoner kronor blir till 1,3 miljarder nästa år. Det är en bra sak.
Mer tveksamt är nedskärningarna på miljö- och klimatövervakning, och ett minskat anslag till Naturvårdsverket. SD-prat om omsorg för djur- och naturliv ekar också tomt. Pengar till naturskydd och restaurering av skadade havs- och vattenmiljöer kapas de närmaste åren rejält. Om SD:s väljare bryr sig det minsta om dessa frågor har de skäl att skälla ut partiet de röstat på.
När det gäller fossilbränningen i Sverige, är den föreslagna budgeten riktigt olycklig. Visserligen behöver man inte gråta mycket över den förlorade klimatbonusen för privatbilar. Det kan frigöra en del pengar i budgeten. Dessutom var det ett tveksamt bonussystem som gynnade viss klimatvänlig teknik framför annan. Samtidigt hade det varit bättre att fasa ut bonusen över tid, inte helt säga stopp från en dag till en annan. Regeringen drog undan fötterna för de delar av näringslivet som säljer den här sortens bilar.
Även annat undergräver klimatpolitik och ekonomiskt förstånd. Nedsatta skatter på bensin och diesel kostar bra mycket av reformutrymmet, samtidigt som sänkningen bara medför små kostnadslättnader för fossilbilskörare. Riktigt illa är det att regeringen föreslår kraftigt sänkta krav på iblandning av biobränslen i diesel och bensin (den så kallade reduktionsplikten) om lite mer än ett år. Det kommer visserligen få större effekt på bilisternas konton, med risken är att utsläppen ökar.
Dessutom slår det hårt mot de näringar som utvecklar biodrivmedel ur växtodling och skogsbruk. De miljardinvesteringar i bioolja som nu övervägs riskerar bli noll eller knapp.