Polisen säkrar olika typer av bevis. De kan komma att ge oss svar på en del av våra frågor.
Det är varken den första skolattacken eller massmordet i Sverige, men det är det värsta.
I skrivande stund är alltför många frågor obesvarade. Det går inte att dra många säkra slutsatser bortom de få fakta som polisen bekräftat. En man i 35-årsåldern gick strax efter lunch på tisdagen in i Risbergska Campus komvuxlokaler i Örebro. Med sig har han ett vapen. 12.33 registreras larmet om en skolskjutning. Flera skolor i närheten fick inrymmas.
Innan dagen är slut är elva personer döda. Antalet skadade och deras skadeläge är i skrivande stund osäkert och polisen har, med ett undantag, inga uppgifter om ålder eller kön hos dödsoffren.
Undantaget är gärningsmannen som är en av de döda.
Det är inte så konstigt att fokus till en början faller på gärningsmannen. Dåd som detta gör något med oss – som individer och samhälle. Vi vill förstå vad det är för sorts människa som kan gå in i en skola och avfyra skott efter skott.
Bilden vem mannen var kommer att bli tydligare framöver. Motivet kan komma att klargöras av kvarlämnade anteckningar eller olika digitala spår. Men många frågor lär bli ändå bli obesvarade. Det får vi acceptera.
Det vi vet nu är att gärningsmannen inte var tidigare känd hos polisen. Det finns just nu heller inte några uppgifter i utredningen som pekar på att han ska ha agerat utifrån några ideologiska motiv.
Polisen utgår i nuläget även från att han, likt många andra skolskyttar, agerade ensam. Men det går ännu inte att utesluta att det kan finnas fler inblandade.
Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om det här dådet hade kunnat förhindras. Men ofta är det svårt. Ensamma gärningsmän som inte tidigare blivit straffade flyger under samhällets radar och uppmärksammas inte förrän det är för sent.
Nära brottsplatsen finns flera andra skolor som fick inrymmas.
Det här var långt ifrån den första skolattacken i Sverige. 2022 sammanfattade tidningen VI Lärare attackerna sedan 1961 – och de är många. De flesta har fallit i kollektiv glömska. Men många minns dådet i Trollhättan 2015 när en lärare, en elevassistent och en elev dödades och dådet i Malmö 2022 när två lärare dödades. I inget av dessa fall användes skjutvapen. I Trollhättan hade gärningsmannen ett svärd, i Malmö en kniv och en yxa.
Men det har inträffat massmord med skjutvapen förr i Sverige.
I juni 1994 skjuter fänriken Mattias Flink sju personer och skadar tre med sitt automatvapen. Fram tills nu har det beskrivits som det värsta massmordet i Sverige i modern tid. I december 1994 inträffade även en annan masskjutning- Stureplansmorden. Fyra personer dödades och 20 personer skottskadade när en man sköt med ett automatvapen utanför nattklubben Sturekompaniet.
Sverige har med andra ord inte varit förskonat från omfattande och meningslösa våldsdåd tidigare. Nu har ytterligare ett till inträffat.
På tisdagskvällen tändes ljus utanför Risbergska skolan i Örebro.
Det vi kan göra nu är att sluta att spekulera om gärningsmannen. Han förtjänar inte mer uppmärksamhet än den han redan fått.
I stället bör vi alla ägna våra tankar åt offren. Åt de som inte längre finns ibland oss. Åt de som lider av kroppsliga eller psykiska skador efter tisdagens attack.
Vi kan visa vårt stöd för alla våldsbrottsoffer, vare sig de är i Örebro, eller någon annanstans i landet.
Vi kan bestämma att vårt samhälle inte ska definieras av våldsdåd – vare sig det handlar om ensamma massmördare eller gängens skjutningar och sprängningar. Det här är vårt samhälle. Det vi – inte de som utövar våldet – som bestämmer vilket samhälle vi ska ha. Om vi inte låter våldsverkarna ta den makten från oss.