Det är vanligare att människor med utländsk bakgrund misstänks för brott än de med en svensk. Det är den slutsats som många kommer ta fasta på när de läser Brottsförebyggande rådets (Brå) senaste rapport på temat. Och slutsatsen kommer att användas som slagträ av dem som drar likhetstecken mellan invandring och kriminalitet.
Mindre intresse kommer samma människor fästa vid att andelen brottsmisstänkta både bland dem som är födda i och utanför Sverige sjunkit sedan 2007.
Senaste gången Brå gjorde en liknande rapport var 2005. Då tittade rapportförfattarna på perioden 1997-2001. Den utredning som myndigheten släppte under onsdagen gäller fyraårsperioden 2015-2018. Och slutsatserna nu skiljer sig inte markant från de som drogs då.
I rapporten används data från misstankeregistret. Myndighetens motivering till att använda registret är att det är en större mängd data samt att det gör det lättare att jämföra resultatet med tidigare Brå-studier med liknande tema.
Sådana avvägningar är såklart svåra, men kan lätt leda till fel slutsatser om brottslighetens omfattning. Misstänkt är inte samma sak som åtalad eller dömd.
Brå har räknat ut att personer som är födda i utlandet var under den utvalda tidsperioden 2,5 gånger oftare misstänkta för brott än de som är födda i Sverige med svenskfödda föräldrar. Siffran för personer födda i Sverige med utrikesfödda föräldrar är högre än så: 3,2 gånger.
Men när Brå justerar siffrorna och tar hänsyn till andra faktorer är överrepresentationen inte lika stor. Disponibel inkomst, utbildningsnivå, ålder och kön spelar helt enkelt roll. Siffran för utlandsfödda förändras då från 2,5 till 1,8. Sverigefödda med utrikesfödda föräldrar från 3,2 till 1,7.
Orsakerna till kvarvarande skillnader behöver vi ha förklaringar på. Brå lägger fram en handfull teorier och uppmuntrar i vanlig ordning till vidare forskning.
En känd förklaring stavas diskriminering. Detta berörs i en diskussionsdel i Brå-rapporten, men utvecklas mer i en utredning från 2006 om diskriminering inom rättsväsendet. Där framgår bland annat att förundersökningar mot personer födda utomlands oftare läggs ner än när det gäller personer som är födda i Sverige. Det och andra typer av urvalsmekanismer, som extra stor polisbevakning i utsatta områden, gör att personer med utländsk bakgrund löper större risk att anmälas, kontrolleras av polisen eller misstänkas för brott, oaktat skuld.
Sådana förklaringar ska inte glömmas i det brus som nu lär följa efter rapportsläppet. Det är inte nödvändigtvis hela bilden, men kan förklara en del. Rasistiska föreställningar och fördomar är verkliga problem som man inte ska blunda för.