Om det är någon som gett optimismen ett ansikte de senaste decennierna är det Hans Rosling, läkare och professor i internationell hälsa och grundare av stiftelsen Gapminder.
Men själv motsatte han sig att kallas just optimist: "Man är väl inte optimist bara för att man vet att barnadödligheten de sista årtiondena sjunkit snabbare i Bangladesh, Egypten och Brasilien än den någonsin gjort i Sverige. Man är enbart kunnig," konstaterade Rosling i DN (20/4 -10).
Nyligen publicerades en dyster rapport från Världsbanken, som menar att FN:s hållbarhetsmål – att den extrema fattigdomen ska vara avskaffad till 2030 är – utom räckhåll. 44 procent av världens befolkning beräknas leva i fattigdom, enligt måtten som används. När Svenska Dagbladet återger rapporten, är vinkeln att den motbevisar Roslings optimism (SvD 15/10).
Siffrorna i rapporten sätts i kontrast mot Roslings förutsägelse från 2015 – att den extrema fattigdomen skulle gå att utrota på 15 år – innan just 2030. Krocken är förstås uppseendeväckande, problemet är att det bygger på felaktiga premisser.
Världsbanken mäter dock något helt annat än det Rosling pratade om. I SvD:s artikel heter det att banken "nu förfinar sina definitioner," men som nationalekonomen Andreas Bergh, verksam vid Lunds Universitet, påpekade på X (före detta Twitter) häromdagen, är det felaktigt att prata om en förfining på det sättet.
Tidigare rapporter från Världsbanken har fokuserat på de 700 miljoner personer som bedöms leva i extrem fattigdom, på under 2,15 dollar per dag. Numera tar man även med folk från något rikare länder, som klarar sig på upp till 6,85 dollar per dag.
Att utifrån det mena att Rosling haft fel är alltså att grunda slutsatsen på en jämförelse mellan äpplen och päron.
Det går förstås att anse att det nya måttet är intressantare, men sådana preferenser motbevisar inte Roslings tes.
Dessutom var den globala fattigdomen ännu högre förut, om man räknar med den nya "förfinade" måttet. Fattigdomen har alltså därför fortfarande sjunkit på totalen. Att vi breddar definitionen av fattigdom är dessutom om något, ett tecken på ökat välstånd.
Så ja, världen blir fortfarande bättre. Om man med bättre menar att den extrema fattigdomen minskar, och med den, sådant som barn- och mödradödlighet. Eller att en ökande andel av jordens befolkning har tillgång till rent dricksvatten.
Den typen av goda nyheter behöver de flesta mer av.