Vacker var inte valrörelsen. Det kan nog många väljare, och säkert en del politiker, hålla med om. I ett sådant oskönt debattklimat är det lätt att viktiga frågor döljs eller glöms bort.
När brottsligheten diskuterats har det främst varit prat om hårdare tag. Skolans betydelse för att minska risken för att unga hamnar i farligt knarkande och gängbrottslighet har förvisso pliktskyldigt nämnts. Och ett och annat skolpolitiskt förslag har vi kunnat se, men mer än så har rikspolitikerna inte presterat.
Lokalt har det sett något bättre ut. I Eskilstuna, men särskilt i Strängnäs, har skolan diskuterats en del. Inte minst i sin roll att hålla ungdomen borta från brottslighet, särskilt när det gällt skjutvapendöd eller knarkförsäljning.
Skolverkets senaste siffror för niondeklassares slutbetyg är ett bra underlag för en sådan diskussion. Där konstateras det en del intressanta saker. Bland annat kan man se att den uppgång i andelen behöriga till gymnasiet som syntes 2020 och 2021 nu följts av återgång till samma nivå som 2019.
Detta kan vara ett tecken på svårigheterna att sätta betyg på elever under pandemin. Hackigheten i undervisningen på grund av sjukdomsfrånvaro och delvis distansundervisning kan också ha spelat roll. De som 2020 förespråkade än hårdare nedstängning har skäl att inse misstaget.
Betygen berättar också om skillnader i skolresultaten särskilt mellan fristående och kommunala skolor. Men också inom dem skiljer det sig åt en hel del. Det finns ett starkt samband mellan goda betyg och att vara barn till föräldrar med längre utbildning är gymnasieexamen. Det är ett mönster som går igen i Eskilstuna och Strängnäs.
Inte alla olikheter kan skolan göra något åt. Visst försprång kan förväntas av unga uppvuxna i mer belästa hem. Samtidigt är sådant inte hugget i sten, i det har skolan ett viktigt kompensatoriskt uppdrag.
Därför är det illa att bara fyra av tio av de avgångna niondeklassarna i Årbyskolan har uppnått kunskapskraven i samtliga ämnen. För de Årbyelever som är barn till föräldrar med högst gymnasieexamen är det bara var tredje.
För samtliga nior på British Junior Secondary var det närmare åtta av tio, bland de som hade föräldrar med lägre utbildningsnivå var det sju av tio.
I Strängnäs var det också stora skillnader. Av Gripsholmsskolans nior hade nio av tio klarat kunskapskraven i samtliga ämnen. I Åkerskolan var det inte ens fyra av tio.
En del kan förklaras av boendesegregation eller olika grad av betygsgenerositet. Men även annat spelar in. Hur friskolesystemet och ersättningarna till friskolorna är utformade är inte småsaker. När friskolor överbetalas för uppdrag de inte utför ger det konkurrensnackdelar för de kommunala.
Kösystem till populära skolor behöver skrotas, sådant utelåser ofta många elever, och driver på segregation. Men sådana reformer lär vi inte se mycket av i den nya regering som nu ska bildas av Moderaternas Ulf Kristersson. Motståndet till (mot) sådana förändringar är där kompakt.
Och där rikspolitiken sviker får kommunerna täcka upp så gott det går.