Det är slutsatsen om man gör en bokstavlig tolkning av det som hon sa under torsdagens riksdagsdebatt om ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato.
"Man ska […] komma ihåg att en militär avskräckning innebär risk för ökade spänningar och politisk konflikt. Därmed ökar också risken för en militär konflikt."
Nej, att tolka Wallström bokstavligt är omöjligt. Det skulle nämligen innebära att regeringen inte tror på att Sverige behöver ett försvar, som ju per definition syftar till att avskräcka en potentiell angripare.
Utrikesministerns egendomliga resonemang är i stället ett sätt att stå emot kraven på ett svenskt Nato-medlemskap. Det är denna avskräckning, när Sverige avskräcker tillsammans med andra, som Wallström ogillar.
Men hon talar mot bättre vetande. I Krister Bringéus Nato-utredning finns ett centralt stycke. Det förtjänar att citeras igen:
"Den mest påtagliga militära effekten av ett Natomedlemskap vore av allt att döma att den osäkerhet som i dag råder om hur ett gemensamt uppträdande i en Östersjökris skulle gestalta sig, undanröjs och att västs samlade konfliktavhållande förmåga därigenom sannolikt skulle öka."
Det är så långt i den förbjudna riktningen Bringéus vågar gå i sin utredning men slutsatsen är tydlig. Ett svenskt Nato-medlemskap klargör Sveriges roll i det gemensamma försvaret av demokratierna i Östersjöområdet, stärker den gemensamma försvarsförmågan och minskar därmed risken för angrepp från Ryssland.
Svenska politiker som diskuterar de här frågorna bör hålla tungan rätt i mun. De får inte upprepa ett budskap som ligger nära den ryska propagandans tal om att det är väst som trissar upp spänningen i vår region.
Natos doktrin i Europa är defensiv. Sedan Putin grep makten 1999 har nio europeiska stater blivit medlemmar i Nato. Ingen av dem har utvecklat någon offensiv förmåga att tala om. Nato har inte ens satt upp några trovärdiga försvarsplaner för exempelvis de baltiska staterna. De europeiska Nato-medlemmarna har efter Kalla kriget sänkt sina försvarsutgifter till en miniminivå och hållit dem där även när Ryssland har ökat sina.
Under samma tid har Ryssland gått i krig mot två grannstater i Europa. Georgien attackerades 2008, även om det inledningsvis var ett svar på ett georgiskt angrepp. Delar av Ukraina ockuperades 2014 i ett krig som ännu pågår.
Den ryska försvarsmakten håller återkommande övningar av offensiv karaktär. Landets flygvapen kränker andra länders luftrum och genomför andra typer av aggressiva och farliga flygningar riktade mot grannstater.
Och så det senaste draget från Moskva – placering av ballistiska missiler i Kaliningrad. Dessa kan nå delar av Sverige och utrustas med kärnvapen. Kanske finns den förmågan redan på plats i Kaliningrad.
Det är inte tid för naivitet i försvars- och säkerhetspolitiken. Sverige måste försvaras i samarbete med andra demokratier i regionen. Nato ger de bästa förutsättningarna.