Nyamko Sabunis parti ser ut att bli den stora förloraren i regeringskrisen. "Liberalerna" avvecklas nu som en relevant politisk kraft. Bakom ligger en partiledning som förutom alla andra sina brister lider av usel fingertoppskänsla.
Trots att L inte röstade för misstroendet mot regeringen var Sabunis första steg att redan vid lunchtid på måndagen kapa alla band till den. Partiledaren meddelade åsikten att Januariavtalet var överspelat. Partiets tjänstemän lämnade regeringskansliet. I stället för att hålla flera alternativ öppna fram till valet smällde hon igen denna dörr.
Samtidigt tog hon definitivt bort de sista spärrarna mot ett samarbete med SD. Sabuni gjorde det genom att förklara att ett parti som utgör regeringsunderlag inte kan ställas utanför samarbetet. I mejl till medlemmarna och i intervju i Svenska Dagbladet sa hon att L inte kommer att dra några ”sakpolitiska röda linjer mot enskilda partier” – underförstått mot SD i eventuella regeringsförhandlingar.
Det kan jämföras med den skrivning som partiledningen sent kastade in i partiets vägvalsbeslut i mars. I det så kallade förtydligandet står bland annat följande: ”En utgångspunkt för Liberalerna är att budgetpropositionerna i första hand bereds mellan […] borgerliga partier och att vi därmed inte vill se ett budgetsamarbete, på det sätt som i dag sker mellan Januaripartierna, med något ytterkantsparti. I stället söker vi en ordning där en ny borgerlig regering med bibehållen integritet förhåller sig, formar och förankrar den ekonomiska politiken efter de majoriteter och möjligheter som parlamentariskt finns.”
Som så ofta med Sabuni skapade även detta förtydligande mer förvirring än klarhet. En viktig invändning är att en budget inte kan hackas upp på det sättet, där regeringen söker stöd för dess olika delar hos olika partier. Men skrivningen var ändå en sorts reservation som gjorde det lättare för en partimajoritet att stödja Sabunis linje. Nu kastar hon ut reservationen och bryter därmed mot partibeslutet.
Valet att redan nu överge Januariavtalet och L:s hårda låsning till högerprojektet kommer att ta bort det mesta av L:s inflytande över regeringspolitiken under resten av mandatperioden. Riksdagsrösterna för att göra Ulf Kristersson (M) till statsminister finns inte. Särskilt efter Centerns besked att man släpper hyresfrågan talar det mesta för en ny Löfven-regering. S, MP och C kommer då att fullfölja januariprogrammet. De politikdelar som har drivits fram av L, inte bevakas av någon annan än L och är ännu inte genomförda, kommer att lämnas så.
Men Nyamko Sabunis parti kommer inte heller att ses som någon pålitlig partner i det nationalkonservativa blocket. L är splittrat internt och ingen kan veta vilken politik som partiet kommer att föra efter nästa val eller efter höstens landsmöte. Ingen kan säga om Sabuni är kvar som partiledare så länge till. Eller om det är värt risken att lägga några stödröster på detta för närvarande tvåprocentsparti.