Vladimir Putins offentliga förnedring av Sergej Narysjkin, chefen för yttre underrättelsetjänsten, har blivit viral. Men det fanns ett annat inslag från detta famösa möte med Säkerhetsrådet i Kreml, där första steget inför veckans angrepp på Ukraina togs, som var viktigare men inte särskilt rapporterat.

Det var inlägget från Dmitrij Medvedev, tidigare premiärminister och nu vice ordförande i Säkerhetsrådet, vars image har gått från duva till hökarnas hök. En av hans poänger var att Ryssland kunde vänta sig ett svar från väst i form av sanktioner och internationell isolering. Men han menade att sanktionerna skulle gå att hantera och att isoleringen inte skulle vara mer än tillfällig. För det är så det har varit tidigare, hävdade Medvedev, eftersom omvärlden vill göra affärer och politik med Ryssland. Inom kort skulle allt återgå till ett normalläge, spådde han.

Det är möjligt att Medvedev inte hade hela bilden av Putins planer. Det kan vara så att han faktiskt trodde att det hela skulle stanna vid formaliseringen av ockupationen av områdena i östra Ukraina, av Moskva kallat ”erkännande” av ”folkrepublikerna”.

Men Medvedevs resonemang sker också mot bakgrund av historien där den ryska regimens aktioner och omvärldens motreaktioner har följt ett mönster som Moskva har vant sig vid. Sanktionerna efter ockupationen av Krim och kriget i Donbass var smärtsamma men har gått att leva med. Och genom att använda mer våld – gå in i kriget i Syrien på Assads sida – fick Putin väst att ge honom tillbaka hans plats vid viktiga världsaktörers bord.

Vid upptakten till totalkriget mot Ukraina såg Moskva också oenigheten i västlägret. Putin och hans krets tycks ha utgått från att rysk olje- och gashandel skulle bli fredad från sanktioner och att ryska finansaktörer inte skulle utestängas från betalsystemet Swift. Det i kombination med ett snabbt och framgångsrikt krig skulle göra att vinsterna skulle bli större än förlusterna.

Men så blev det inte – inget av det. Trots att kriget bara har pågått i fyra dagar står det klart att den ryska militären har varit svårt överskattad ur alla aspekter, samtidigt som Ukraina har bjudit på starkt motstånd. Även vid en försiktig uppskattning är de ryska förlusterna mycket stora, utan att man har nått något av de viktigare militära målen.

Reaktionen från omvärlden är i sin tur uppenbart starkare än vad Kreml räknat med. Beslutet om Swift-avstängning betyder att ryska aktörer inte kan göra internationella betalningar och att en stor del av den ryska importen och exporten, inklusive den av olja och gas, upphör. Det kommer även att omöjliggöra för den ryska centralbanken att utföra en stor del av sina funktioner.

Sammantaget kommer det att strypa den ryska statens intäkter och sänka rysk ekonomi.

Dessa åtgärder läggs ovanpå beslut om mera militär hjälp till Ukraina plus personliga sanktioner mot den ryska politiska och ekonomiska härskarklassen inklusive ett stopp för regimnära affärsmän att bedriva verksamhet i och resa in i EU. Därutöver vidtar enskilda länder och mellanstatliga organisationer en rad åtgärder – som stängning av luftrum, som effektivt isolerar Ryssland. 

Omvärlden kommer att behöva sålla i en del beslut för att skilja mellan den ryska regimen och vanliga ryska medborgare. Men inriktningen är rätt. Priset för Ryssland för försöket att krossa den ukrainska nationen måste bli det högsta möjliga.