I Ungern har Viktor Orbán efter 12 år omvandlat landet till i praktiken ett enpartivälde. Pressfriheten är undertryckt, korruptionen utbredd, statsförvaltningen hårt politiserad. Rättsstaten är ett tomt skal. 

Det är ingen tillfällighet att Ungern under maj månad var den främsta bromsklossen för ett ytterligare sanktionspaket mot Putinryssland. Detta skulle skära ner olje- och gasinköpen och motverka att den ryska regimen finansierar sitt krigande med fossilintäkter från EU-länder.

Samma ungerska regering har blivit en förebild för radikal ytterhöger i Europa och för Trumpfalangen i USA. För ett par veckor sedan hade CPAC, en av de främsta organisationerna för den hårdare högerfraktionen hos republikanerna, en stor Europakonferens hos Orbánregimen i Ungern. Förutom amerikaner medverkade talare från flera av svenska SD:s närmaste samarbetspartier och andra ideologiskt närstående partier.

I Washington Post betecknade en skribent konferensen som ännu ett symptom på fortgående ”orbánisering” inom den amerikanska konservatismens högerflygel. Detta är också påtagligt i Europa. Sättet som Ungerns härskare använt för att behålla makten, göra statens institutioner partikontrollerade och likvidera de oppositionella nyhetsmedierna ses som en framgångsrik modell för permanentat högerradikalt maktövertagande.

Grundläggande var att Orbán sedan han 2010 – med en minoritet av rösterna – lyckats återvinna premiärministerposten, rev upp valsystemet och riggade det till att i fortsättningen kraftigt gynna hans eget parti.

Valkretsarna gjordes om. De är olika stora och ritade så att Orbáns anhängare ska vara mycket svåra att rösta bort. Den ledande brittiska tidningen Economist belyste i april att manipulationen innebar att Orbánpartiet skulle kunna behålla total makt med 43 procent av rösterna. Oppositionen skulle, även då den samlats i en valallians, troligen behöva minst 54 procent för regeringsskifte.

Oppositionen missgynnades också kraftigt av att Orbánpartiet ställt både press och etermedier under sin egen partikontroll. Orbánpartiet gynnas dessutom av flödet av EU-pengar. Det har räckt till både valfläsk och korruption. Ungern har hittills lyckats skydda sin ställning som en av de per invånare största mottagarna av EU-bidrag. 

Polens tidigare utrikesminister Radoslaw Sikorski, en vän och meningsfrände till Carl Bildt, intervjuades nyligen i Nerikes Allehanda. Om Ungern sade han att ”… när du förändrat reglerna för val, när du fångat upp alla statsmedier och majoriteten av privata medier, när du börjat använda statens resurser för att muta vissa valkretsar. Då har du skapat ett system där regeringen nästan alltid vinner.”

Demokrati är däremot, sade Sikorski, ett system där regeringen kan förlora. Sikorski hör till oppositionen mot SD:s samarbetsparti i Polen. Sikorski är demokrat. 

De som beundrar eller lierar sig med Orbán kan däremot inte väntas försvara och bevara demokratin. Orbán har under åren mötts med sympati inom Trumphögern – liksom inom en europeisk ytterhöger från Sölvesborg till Wien och Rom.

Men vad Orbán främst står för är att när makt är vunnen ska spelreglerna ändras så att makten inte kan förloras.