Jobbskatteavdrag är en skattereduktion på arbetsinkomst. Den ges inte för sjukpenning, a-kassa, föräldrapenning eller pension. Men i den allmänna debatten är det enbart den sistnämnda gruppen medborgare – pensionärer – som står i fokus som någon sorts offer för orättvisa. Inte sjukskrivna, arbetslösa eller föräldralediga.
Det säger en del om svensk politik. Den är allt för ofta styrd av intressegrupper och deras lobbyister. Den som skriker högst får politisk uppmärksamhet. De sjukskrivna, arbetslösa och föräldrar är inte organiserade i resursstarka föreningar. Pensionärsorganisationer däremot har alltid hörts bra och den nära relationen mellan PRO och Socialdemokraterna ger god politisk utdelning.
Göran Persson var den i socialdemokratin som började kalla jobbskatteavdraget "pensionärsskatt", i valrörelsen 2006. Mona Sahlin låste partiet vid hållningen att pension och lön ska beskattas med samma inkomstskattesats. I valrörelsen 2010 tog hon upp det i så gott som varje tal.
Låt gå för att Sahlin senare, efter valnederlaget, hyllade jobbskatteavdraget och för att Socialdemokraterna även efter Sahlin har accepterat alla jobbskatteavdragets steg. Nu är det åter valrörelse varför pensionärsskatteretoriken måste inta en mer framträdande plats. I tisdags presenterade Socialdemokraterna en schematisk plan för en utjämning av inkomstskatten mellan pension och lön.
Men är det så ofta upprepade påståendet riktigt? Stämmer det att pensionärer betalar högre skatt än löntagare.
Ja, om man enbart tittar på inkomstskatten. Men en löntagares skatt utgörs av mer än detta. Sociala avgifter betalas rent tekniskt in av arbetsgivaren men tar löneutrymme i anspråk. En del av dem är kopplade till förmåner, men en betydande del är ren skatt. Ekonomen Daniel Waldenström, verksam vid Uppsala universitet, är den senaste som visat det i ett inlägg på Nationalekonombloggen Ekonomistas.
I Waldenströms räkneexempel är dock definitionen av skattedelen i de sociala avgifterna väldigt snäv. Han räknar dit enbart den allmänna löneavgiften på 9,88 procent. Ytterligare delar som har karaktären av ren skatt är arbetsmarknadsavgiften, 2,91 procent, och föräldraförsäkringsavgiften på 2,60 procent.
De tre tillsammans ger 15,39 procentenheter i skatt. För enklare jämförbarhet med en pension kan man räkna på en månadsinkomst på 14 000 kronor, en vanlig deltidslön. Det ger en löneskatt på 2 155 kronor i månaden utöver inkomstskatten. En pensionär har inte denna skatt eftersom några sociala avgifter inte betalas på pension. Jobbskatteavdraget på den lönen är 1 111 kronor. Till det kommer avdrag för allmän pensionsavgift på 983 kronor.
Det betyder att en löntagare med 14 000 kronor i månaden betalar 61 kronor mer i skatt varje månad än en pensionär med samma inkomstnivå – trots jobbskatteavdraget.
Då har vi ändå lämnat därhän sjukförsäkringsavgiften (4,35 procent) i de sociala avgifterna som åtminstone till del måste ses som ren skatt. Det finns heller ingen övre gräns för sociala avgifter medan förmåner har maxbelopp. Den som arbetar har dessutom merkostnader som en pensionär saknar och som inte är avdragsgilla.
Så var det med den skatteskillnaden.