Sysslolöshet, dementa personer som boendekamrater och en otymplig organisation pÄ Àldreboendetvar nedbrytande för 87-Ärige Per-Olof Karlsson, berÀttade han i Katrineholms-Kuriren i veckan.
För honom slutade det vĂ€l. Han orkade och fick lĂ€mna LövĂ„sgĂ„rdens vĂ„rd-, demens- och korttidsboende i Katrineholm och flytta till ett servicehus i VingĂ„ker. Men hans erfarenhet borde vara en larmklocka för de ansvariga för Ă€ldreomsorgen i Katrineholm â och inte bara dĂ€r.
Personalbrist Àr ett vÀlkÀnt och svÄrlösligt problem, och bidrar till de brister som Karlsson har beskrivit. Om en anstÀlld Àr ute och gÄr med en Àldre blir det högre belastning för den övriga personalen under den tiden. Tidsmarginalerna rÀcker inte alltid till.
Men det kan inte vara hela förklaringen. Mycket tyder pÄ att verksamheten pÄ LövÄsgÄrden inte Àr organiserad pÄ ett optimalt sÀtt. Det Àr exempelvis orimligt att dementa placeras tillsammans med icke-dementa.
Det gÀller Àven att utgÄ frÄn det som Kristdemokraternas gruppledare Joha Frondelius sÀger i tidningen: Sjuka Àldre kan bli friskare, varför en akut placering pÄ ett visst Àldreboende enbart bör vara en tillfÀllig lösning i vissa situationer.
Ett sÄdant förhÄllningssÀtt Àr, förutom att vara humant, god ekonomi. NÀr Katrineholm nu sticker ut med sina lÄnga vÀntetider pÄ sÀrskilt boende, bör platser pÄ LövÄsgÄrden inte tas upp av personer som inte behöver dem.
Och sĂ„ gĂ€ller det att faktiskt upptĂ€cka problem som just sysslolöshet och tristess. Katrineholms Ă€ldreomsorg fĂ„r pĂ„ det hela tagetett gott betyg i Socialstyrelsens öppna jĂ€mförelser nĂ€r det kommer till aktiviteter för de Ă€ldre och graden av kĂ€nslor av ensamhet â mycket högre Ă€n exempelvis Eskilstuna.
Men det betyder inte att det Àr lika bra i alla delar av verksamheten och att Socialstyrelsens enkÀt fÄngar upp alla typer av upplevelser. DÀrför bör kommunens ansvariga vara lyhörda för berÀttelser som den frÄn Per-Olof Karlsson.