Fria medier är viktiga beståndsdelar i demokratiska samhällen. Därför ska vi uttrycka stöd för de journalister runt om i världen som granskar och rapporterar om makthavares förehavanden, oavsett om det är i Sverige, Ungern eller Syrien.
På Pressfrihetens dag i måndags uppmärksammade Expressen det som är många journalisters verklighet. Vi får träffa tidningens medarbetare som fått hotfulla mejl, telefonsamtal och sms. En del har fått direkta hot, mot sig själva eller familjemedlemmar, som anmälts och dragits inför domstol. Andra har mötts av aggressivt språkbruk präglat av hån och glåpord. Avsändarna är en blandad skara: islamister, ytterkantens extremister och folk kopplade till kriminell verksamhet.
Det är ofta ett våldsamt, sexualiserat och obehagligt språk, inte sällan fyllt med främlingshat. Den i Stockholm placerade kinesiska ambassadens hotmejl till Expressens medarbetare Jojje Olsson tas också upp.
Journalisterna berättar hur de allteftersom vant sig vid denna hårda miljö. Som om det ingår i arbetsbeskrivningen att journalister ska tåla sådant. Detta är verkliga arbetsmiljöproblem och en fara för demokratin.
Hoten och den hatiska samtalstonen kan leda till att journalister avstår att skriva om känsliga ämnen, eller dämpar välmotiverad kritik. Folk riskerar också hoppa av yrket eller inte alls söka sig till branschen av rädsla för det hårda tonläget.
Sverige är högt rankad i flera pressfrihetsindex. Senast i Reportrar utan gränsers ranking som släpptes i måndags förbättrade Sverige sin position från en fjärdeplats 2020 till en tredjeplats i år. På andra håll i världen är det en helt annan situation.
I en mängd länder arbetar journalister under livsfara. De förföljs, fängslas och kan till och med torteras av hårdföra regimer. I Reportrar utan Gränsers årsrapport för 2020 räknade organisationen till 387 fängslade journalister. Mer än hälften av dessa står Kina, Saudiarabien, Assadregimen i Syrien, Vietnam och Egypten för. Ett femtiotal journalister hölls som gisslan. Fyra försvann. En klar majoritet av de 50 som dödades i arbetet under 2020 var brutala mord i länder som inte är i krig.
I vissa EU-länder undergrävs pressfriheten. I Sverigedemokraternas idealland Ungern har statliga medier blivit till propagandaorgan för Viktor Orbáns parti Fidesz. Övriga medier har pressats hårt ekonomiskt. Vissa tidningar har köpts upp av partilojala oligarker för att likrikta pressen i landet.
Sådant beteende måste bestraffas. Att strunta i grundläggande friheter måste leda till kännbara konsekvenser. Ungerns regering ska inte kunna räkna med att EU-pengarna fortsätter att strömma till Budapest. I slutändan måste man ifrågasätta Ungerns medlemskap i EU. Länder som i praktiken avskaffat pressfriheten kan inte vara en del av en demokratisk gemenskap.