Vissa samhÀllsproblem krÀver omtag eller fokusskifte. MÀns vÄld mot kvinnor Àr ett sÄdant.
à r efter Är fortsÀtter vÄldet, det dödliga vÄldet, som mÀn och pojkar utsÀtter kvinnor och flickor för.
Antalet kvinnor och flickor som faller offer för dödligt vÄld i en relation i Sverige varierar frÄn Är till Är. Men enligt Brottsförebyggande rÄdet Àr genomsnittet för de senaste 6 Ären 14 personer. För mÀn som dödats av en partner Àr motsvarande siffra en sjundedel sÄ stor.
Det Ă€r alltsĂ„ mer Ă€n en kvinna eller flicka i mĂ„naden vars liv förintats av en för dem (oftast) nĂ€rstĂ„ende man. Varje siffra â ett liv â som slĂ€ckts. DĂ„ gĂ„r det inte att rulla tummarna och lĂ„ta gammal vana styra brottsbekĂ€mpningen. Fler verktyg behöver utforskas, prövas och göras till daglig verksamhet.
I Polisens senaste Ärsredovisning stod det rakt ut att myndighetens insatser mot mÀns vÄld mot kvinnor "hade inte nÀmnvÀrt [... ] minskat mÀns vÄld mot kvinnor under Äret". Det Àr torftiga ord som borde vÀcka ett starkt engagemang för förÀndring. Inte minst vad gÀller det förebyggande arbetet. Det har trots allt varit bÄde si och sÄ med det genom Ären. Bland annat stÀngde Polisen i Stockholm ned det framgÄngsrika projektet Igor hÀromÄret.
DĂ€rför Ă€r Polisens senaste ansats ett gott steg i liknande riktning, igen. Och en nödvĂ€ndig omstart som kan pĂ„ sikt innebĂ€ra betydelsefulla förĂ€ndringar. I ett försök att arbeta mer förebyggande ska myndigheten börja med uppsökande verksamhet. Men det Ă€r inte vĂ„ldsutsatta kvinnor som besöks. Det Ă€r vĂ„ldsverkarna â förövarna.
I dagslÀget har Polisen kartlagt 300 sÄ kallade högriskindivider. Det handlar om personer med bland annat Äterkommande kontrollbeteenden, misstÀnkt tillgÄng till vapen, kriminell belastning, hedersnormer eller tidigare allvarligt och upptrappande vÄld. Underlaget för dessa bedömningar kommer frÄn bland annat polisanmÀlningar och förundersökningar. NÀr myndigheten gör sin riskbedömning vÀgs Àven pÄgÄende separationer eller vÄrdnadstvister in.
Polisen ska sedan punktmarkera dessa individer. Det handlar dÄ dels om att knacka pÄ deras dörrar och möta dem öga mot öga. Tanken Àr att myndigheten genom sin nÀrvaro kan leda till en utveckling dÀr mÀnnens vÄldsbeteenden krymper och upphör. Bland annat ska myndigheten Àven kunna lÀmna uppgifter till exempelvis sjukvÄrden i de fall man bedömer att det finns ett behov av psykiatrisk vÄrd.
Denna inriktning hos Polismyndigheten betyder inte att andra Ă„tgĂ€rder ska stĂ„ tillbaka. Statliga myndigheter, socialtjĂ€nst och kvinnojourer kommer Ă€ven i fortsĂ€ttningen behöva skydda och stötta kvinnor som Ă€r i eller har lĂ€mnat vĂ„ldsamma relationer. I detta svajar samhĂ€llets olika funktioner alldeles för ofta â Ă€ven om mĂ„nga aktörer kĂ€mpar hĂ„rt med de resurser som finns tillgĂ€ngliga.
Inte heller behöver det innebÀra att staten upphör att lÄsa in vÄldsverkare, i den utstrÀckning det nu görs. Det kommer Àven i fortsÀttningen vara en del i att bekÀmpa mÀns vÄld mot kvinnor. Men mÄnga har att vinna pÄ om det gÄr att förebygga att vÄldet över huvud taget utförs. Inte allt vÄld gÄr att stoppa. Men alltför ofta kommer staten in för sent. Det vore bra om det blev Àndring pÄ det.