Bland partierna avviker SD även med graden av toppstyrning. I helgen har, liksom inför tidigare val, en gemensam rikslista för alla riksdagsvalkretsar fastställts. Åkessons partiledning har möjligheter att både tillsätta och peta riksdagsledamöter – på ett sätt som inte har motsvarighet i de andra partierna.
Den centralstyrda listan överskuggades dock av SD-ledningens försök till anpassningsrörelser efter Putinregimens utvidgade krig mot Ukraina. SD:s långvariga avståndstagande från Nato är nu ännu mer riskabelt för SD:s plan att nå makt i allians med främst Moderaterna. Detsamma gäller partiets ideologiska gemenskap med en rad mångårigt Putinvänliga ytterhögerpartier på kontinenten.
Jimmie Åkesson skaffade sig handlingsfrihet i Natofrågan. Samtidigt som partiet fortfarande i grunden är mot Natomedlemskap gavs ledningen fria händer att kanske byta linje. Motsägelser om såväl Nato som stödet till Ukraina har pågått några år. SD var, liksom V, mot Finlands och Sveriges viktiga värdlandsavtal med Nato-länder.
I viktiga Ukrainafrågor i EU-parlamentet har SD, både för några år sedan och på senare tid, ibland röstat Putinanpassat ihop med annan extremhöger, och vid andra tillfällen röstat mer som övriga svenska partier. I Natofrågan har man suddat till positionen för att inte göra det omöjligt för de av de borgerliga som vill ge SD inflytande.
Trovärdigheten i SD:s anpassningsrörelser är svag. Ett exempel: Så sent som för mindre än två och ett halvt år sedan, då SD hade sin motsvarighet till partikongress, hade Jimmie Åkesson som utländsk hedersgäst och kongresstalare bjudit in dåvarande ledaren för SD:s holländska samarbetsparti, Thierry Baudet.
Den mannen hade då, till stöd för Putins politik, varit med och drivit fram en holländsk folkomröstning mot Ukrainas avtal med EU. Han hade förordat Nederländernas EU-utträde och EU:s upplösning. Han förnekade klimathotet. Han hade till och med gått Putins ärenden i att försöka blanda bort korten om den ryska nedskjutningen över östra Ukraina av ett passagerarplan på väg från Amsterdam till Malaysia.
Allt detta måste ha varit känt för SD-ledningen. Ändå sågs den kvalificerade Putinmedlöparen som en åsiktsfrände och samarbetspartner värd att bjudas in som kongresstalare. Då hade Putin krigat mot Ukraina i fem år.
I dag är miljoner ukrainare på flykt västerut undan Putins artilleri och bomber. SD:s propaganda om noll flyktingar har därmed blivit en stor risk för partiet. Men SD flyttar sig så lite de bara kan. EU-direktivet om massflykt, som nu gäller, avser ett- till treårigt skydd och lämnar villkoren i övrigt åt de enskilda länderna att avgöra. Gör Sverige så lite som möjligt kan det (se Signerat nedan) bli så snålt att det nog kan passa SD.
SD-linjen är nämligen att inte ens dessa flyktingar undan en diktaturs våld ska stanna. De ska enligt SD inte integreras.
Det finns dock en överhängande risk att Ukraina blir ett land som det inte går att snabbt återvända till – som vid ett utdraget krigsförlopp och inga alternativ i fråga om internflykt. SD-linjen är, som det lät i helgen, att Putins offer ändå ska ut ur Sverige.
Vart ska de då deporteras, om SD ska bli nöjt och belåtet?