Sådana utnämningar stämmer bara alltför väl med Donald Trumps twitterslängar och andra yttranden. Det är dit det tycks vara på väg. Uppgifter under hand från Trumps omgivning till nyhetsmedier i USA har flera gånger visat på vilka som sedan utses till centrala poster. I helgen sades att utrikesminister blir chefen för oljejätten Exxon Mobile, Rex Tillerson.
Han har inte bara haft stora affärer på gång i Ryssland, men hindrats av sanktioner som Barack Obama och Angela Merkel genomdrivit. Han har till och med tagit emot en rysk orden från Putin.
Ännu en varningssignal om byteshandel med den ryska regimen! En eventuell kursomläggning där USA:s stöd och beskydd för Europas demokratier kan förlora i trovärdighet!
Vad Tillerson själv anser om den kärnfrågan är tämligen oklart. Det kan väntas bli en intensivt omstridd sak vid senatens prövning av utnämningen. Minst två ledande republikanska senatorer, John McCain och Lindsey Graham, motsätter sig en sådan omläggning av utrikespolitiken.
Senator McCain kommenterade Tillersons bekantskap med Putin så här: "Vladimir Putin är en våldsbrottsling, översittare och mördare, och var och en som beskriver honom som något annat är en lögnare."
Inte bara i senaten, utan inne i Trumps administration kan det väntas bli djupa klyftor och motsättningar: Å ena sidan de som vill ha radikal omläggning av utrikespolitiken och även kan vara befryndade med Putinstödjande ytterhöger i Europa. Å andra sidan de som vill slå vakt om relationerna till de allierade och om samarbetet mellan demokratierna.
Gör en oljebolagschef som utrikesminister dessutom det värre än det redan blivit med Trumps inställning till klimatpolitiken? Det är mer ovisst. Andra utnämningar, inom miljöområdet, pekar ju redan på att en naturvårdnegativ fossileldarhöger lyfts fram av Trump. Exxon Mobile lär under Tillersons ledning snarare ha officiellt erkänt klimathotets karaktär, om än med mer ord än handling.
Hittills är det bland Trumps utvalda en remarkabel andel miljardärer samt flera höga militärer och en del personer från några av republikanernas olika högerflyglar. Blir utrikesministern verkligen Tillerson understryker detta än mer hur tjatet och skället om "etablissemang" varit en bedräglig fasad.
Arbetarväljare som lät sig dras med har i själva verket fått en regeringsmakt med ett osedvanligt inslag av ärkekonservativ näringslivshöger. Vad som hänt är att en mer mygel- och uppgörelsepräglad "kompiskapitalism", som är bättre förenlig med oligark- och Putinsystem, har trängt undan en mot omvärlden öppen, marknadsekonomisk politik.
Det har noterats att åtminstone några av Trumps tänkta ministrar är både mer kunniga och mer sansade är den tillträdande presidenten. Det är på sin höjd måttligt lugnande. Vem kan fungera väl som utrikesminister om spelet då och då slås över ända av twitter från Vita Huset, där "strategichefen" är lierad med extremhögern?
Ännu ett citat manar till eftertanke: "[Han] har en dramatisk instinkt, men inte någon politisk sådan. Han tänker på den ögonblickliga effekten, inte på följderna, och blir av de senare så mycket mer oangenämt överraskad."
Detta sades inte om Trump, men passar oroväckande väl in på hans personlighet. Det citerade skrevs om kejsar Wilhelm II av Tyskland, av utrikespolitikens "grå eminens" Friedrich von Holstein, som hade lång erfarenhet på närhåll av kejsarens impulsivitet, effektsökeri och svaga omdöme.
Wilhelm II:s styre slutade som bekant med första världskriget.