Primärvården är en förhållandevis liten del av sjukvården som helhet, både räknat i pengar och personal – omkring 15 procent av de vårdanställda jobbar där. Men det är samtidigt den del av vårdsystemet som de allra flesta svenskar kommer mest i kontakt med.
Region Sörmlands beslut att först ta bort patientavgiften på vårdcentralerna och nu återinföra den, på nivån 200 kronor per besök (förslag från majoriteten S, C och Vård för pengarna), berör därför väldigt många sörmlänningar.
Experimentet med avgiftsfrihet pågick i tre år, men från årsskiftet är det med största sannolikhet över. Och det är lika bra det. Noll kronor för primärvårdsbesök har inte styrt över patienter från akuten till vårdcentralerna på det sätt som den politiska majoriteten hade hoppats. Reformen blev därför inte heller kostnadsneutral som det var tänkt. De totala kostnaderna steg samtidigt som intäkterna minskade.
Men avgiftsfriheten har även skapat att nytt problem: Etablering av vårdgivare som erbjuder tjänster via nätet. Med Sörmland som bas kunde företagen fram till nyligen kunnat erbjuda avgiftsfria tjänster till folk i hela landet, för att sedan skicka notan till deras hemregion. Enligt tidningen Dagens Medicin (2019-08-08) uppmanade Region Sörmland ”nätläkare” att flytta till länet.
När regionen nu har gjort helt om, bör den politiska majoriteten tala klarspråk om helomvändningen. Förklara hur man har tänkt, medge att det inte föll väl ut och att man därför har tänkt om.
Men det är inte riktigt så regionledningen gör. Regionstyrelsens ordförande Monica Johansson (S) förklarar återinförandet av patientavgiften med det tuffa ekonomiska läget och med en satsning på vårdcentralerna. Dessa får 100 miljoner mer där patientavgifterna ska stå för 75 miljoner av tillskottet.
– Hade vi haft ett gynnsammare läge kanske vi inte hade behövt göra detta. Men vi behöver satsa mer på vårdcentralerna, säger Johansson till tidningen.
Det är inte så lätt att förstå vad hon menar. Var det ekonomiska läget så mycket mer gynnsamt 2017? Hade vårdcentralerna för mycket pengar?
Än märkligare är att den politiska ledningen förnekar kopplingen mellan återinförande av patientavgiften och nätvårdgivarnas etablering i Sörmland. För sambandet är uppenbart. Majoriteten insåg det felaktiga i avgiftsfria vårdkontakter via nätet och införde en avgift på 100 kronor per videosamtal, i enlighet med minimirekommendationen från Sveriges Kommuner och Landsting.
Samtidigt blev det uppenbart orimligt att ta ut pengar för besök på nätet men låta de fysiska besöken vara avgiftsfria. De har visserligen en högre besökströskel, jämfört med videosamtal, men de är även mer arbetskrävande och slukar mer skattepengar.
Trots den snurriga argumentationen är majoritetsförslaget välkommet, liksom beslutet att Region Sörmland tar över vårdrådgivningen 1177. Det kostar inte bara fyra miljoner mer än det nuvarande avtalet med ett externt företag men har goda möjligheter att ge mer för pengarna. Sjuksköterskor som arbetar lokalt, och har god kunskap om hur sörmländsk vård fungerar, kan ge patienter i Sörmland bättre hänvisningar.