Slopa kösystemet och inför lottning som urvalskriterie till grundskolan. 

Av de förslag som i går presenterades av Utredningen om en mer likvärdig skola är avskaffandet av kötid som urval det mest kontroversiella. Flera andra punkter på utredaren Björn Åstrands lista är lättare att nå politisk enighet om – och de förändringarna är lika angelägna. 

En är rensningen bland de riktade statsbidragen. I dag avsätts omkring 20 miljarder kronor till skolan i form av 70-tal olika bidrag. Utredningen föreslår att de slås samman till ett sektorbidrag, och tillförs ytterligare tre miljarder per år. Förändringen ger bättre långsiktighet i skolarbetet och minskar skolhuvudmännens administrativa börda.

Det ska även fortsatt finnas en garanti för elever att bli placerad vid en kommunal skola nära hemmet om någon annan skola inte önskas av föräldrarna. De kommunala skolorna föreslås kompenseras bättre för sin beredskap att ta emot alla barn som bor nära skolan.

Bakgrunden till att avskaffa kösystemet är känd. Köerna gynnar barn med pålästa och välutbildade föräldrar, samt barn som är födda i Sverige och på orten där den skola som man senare söker till finns. 

Populära skolor har långa köer. För vissa skolplatser ställs barnen i kö så tidigt som vid ett års ålder och det finns de som har stått där sedan födseln. För barn med föräldrar som nyligen behövt flytta till en ny ort, och därmed inte kunna ställa sitt barn i kö i god tid, är det i praktiken omöjligt att få plats på en populär skola. Nyanlända är chanslösa.

Utredningen föreslår att om det finns fler sökande än platser vid en skola får skolans huvudman välja ut ett antal urvalskriterier, såsom syskonförtur, geografiskt urval och ett urval för att främja en allsidig social sammansättning av elever, eller så kallade kvoter, där huvudmannen avsätter en viss andel platser till förmån för till exempel nyanlända.

Eller så kan skolan använda lottning. Metoden har tidigare föreslagits av Skolkommissionen 2017, för att motverka segregation.

Mottagandet var minst sagt ljummet från borgerligt håll. Moderaternas var emot förslaget. Och även om dåvarande partiledaren (L) och tidigare utbildningsministern Jan Björklund inte var lika skeptisk, kallade han lottningen för en tombola, och att det saknade stöd hos Sveriges föräldrar.

Det är möjligt att många föräldrar, liksom en hel del politiker, är emot lottning. Egenintresset ljuger inte och försvar av ärvda privilegier kan mobilisera väljarstöd. 

Men förslaget är likväl rätt. En lottningsmodell stärker det fria skolvalet, som i mindre utsträckning kommer att bestämmas av familjebakgrund. Fler barn födda utanför Sverige får studera på populära skolor. Det är jämlikt och rättvist.