Den straffrättsliga bearbetningen av oegentligheterna i finansbolaget Allra har tagit några år. Svea hovrätts dom, med fyra fleråriga fängelsestraff, kom i torsdags.
Åtgärderna för att skydda det statliga pensionssystemet och dess sparare mot en upprepning fick dock sin inriktning redan 2017. Som vanligt skedde det genom att de tidigare fem, numera sex, partierna som står bakom pensionssystemet enades.
Antalet fonder har sedan minskats en del. Skärpningen fullföljs med en ny ordning för upphandling och kontroll av vilka bolag som får delta i förvaltningen. Hur det ska gå till lades fast av de sex partierna i februari i år, och det kommenterades då mer utförligt här på ledarsidan. Valmöjlighet mellan ett flertal förvaltare och olika slags fonder bevaras och skyddas.
En myndighet ska göra upphandling och värdera förvaltarnas kvalitet och kostnadseffektivitet. Förvaltande bolag måste visa att de kunnat sköta sådana uppdrag på bra sätt tidigare. De kommer liksom tidigare att kunna erbjuda en mångfald av placeringsinriktningar. Det sätts alltså inte ett tak för antalet fonder.
Det som hände i Allra, och nu behandlats i Svea hovrätt, har liksom den stöld eller förskingring som ägde rum i Maltabaserade Falcon Funds, satt spår. Höga krav ställs på ”kontrollerbarhet”. Malta, där Falcon Funds höll till, är visserligen EU-land. Men det är beryktat för korruption och en politik utformad för att locka dit ljusskygga aktörer – spelbolag och andra.
Allra var inte i Malta, men däremot i Dubai. De transaktioner som medförde att Allra i likhet med Falcon Funds uteslöts ur PPM-systemet ägde åtminstone delvis rum i Dubai.
På 90-talet tillkom ungefär samtidigt, dels premiepensionen som en del av det nya statliga systemet, dels en likartad valmöjlighet i avtalspensionen för LO-förbunden i privat sektor. Båda har visat sig fungera mycket väl, för god utveckling av framtida pensioner. De har blivit stilbildande för liknande tjänstepensionslösningar på andra avtalsområden.
I PPM-delen av den statliga pensionen har avkastningen sedan starten 2000 i genomsnitt varit klart högre än vad reallöneindexeringen av inkomstpensionen gett. Denna löneindexering i inkomstpensionen har i sin tur gett klart bättre utfall än prisindexering som gällde i det äldre ATP-systemet. Att det blir variationer i förräntningen mellan olika år är givet. Men särskilt för dem som ännu är unga kan premiepensionen – och de på liknande sätt uppbyggda avtalspensionerna – väntas bli betydelsefulla för framtida goda pensionsinkomster.
De här inslagen i pensionssystemen utformades efter förhållandena i mitten av 90-talet. Man hade då uppmärksammat bristerna i den traditionella ordningen för pensionsförvaltare, som hade fått ha en bekväm tillvaro och utan konkurrens hantera inlåsta pengar.
Sedan dess har dock nya, komplicerade former av värdepapper utvecklats. De finansiella flödena har blivit omfattande även till och från finansmarknader i länder med dålig insyn och större möjligheter att dölja oegentligheter. Den faktorn är synlig i båda härvorna, Allras såväl som Falcon Funds.
Det är då riktigt att skärpa kraven på kontrollerbarhet hos förvaltarna. Det är just detta som sker.