Professor Bertil Ohlin, senare liberal partiledare och Nobelpristagare, Han pekade1938 på hur Sveriges snabba väg upp ur fattigdomen möjliggjordes av sådana inkluderande politiska och ekonomiska förhållanden som undersökts av 2024 års Nobelpristagare.
Hur kommer det sig att en del länder lyft sig ur djup fattigdom till välstånd och frihet, som de behållit och utvecklat vidare? Medan andra länder kommit på efterkälken under lång tid eller sjunkit djupare ned?
Att demokrati och marknadsekonomi oftast hör ihop, och att sådana länder vanligen brukar ha bättre ekonomi och sociala förhållanden, har många lagt märke till. Men vilka är egentligen mekanismerna bakom framgång eller tillbakagång?
De som såg TV-sändningen från Nobelfesten fick en liten men intressant glimt av de frågorna, i intervjun med en av de tre mottagarna av ekonomipriset. I sin forskning har de förenat historiska och statsvetenskapliga iakttagelser med statistik och nationalekonomi och gett mer djup och nyanser i den gamla insikten att demokrati, välstånd och rättsstat hänger ihop och är varandras viktiga förutsättningar.
Förenklat är deras poäng att i ett i längden framgångsrikt samhälle behöver både de politiska och ekonomiska institutionerna vara inkluderande. De ska ge inflytande och ekonomiskt skydd, inte bara åt någon viss makthavargrupp eller dominerande samhällsklass utan åt breda delar av befolkningen. Med ekonomiska institutioner menas sådant som att äganderätt, patent, företagande och arbetsinkomster är tillräckligt skyddade. Politiska, ekonomiska eller militära makthavare ska inte godtyckligt och laglöst kunna sno åt sig de värden andra skapar.
Skatter måste då vara lika för alla i samma situation. De som har en ekonomisk verksamhet ska inte kunna hindra att andra som kommer på bättre teknik får öppna verksamhet och konkurrera. Rättsstaten ska kunna avgöra tvister enligt lag, och hindra att de avgörs med våld eller genom korruption och övermakt från någon viss samhällsklass – eller genom kungligt godtycke.
Inkluderande ekonomiska förhållanden kan bara bli starka och varaktiga om också de politiska institutionerna innefattar befolkningen på bredden, och det går bara om makten i samhället inte ligger ensidigt hos någon gruppering som håller andra nere i ofrihet.
De ställer England under godtycklig och diktatorisk kungamakt under delar av 1600-talet mot samma England där parlamentarism och senare pressfrihet och demokratiserade parlamentsval växte fram, från 1689 och till 1900-talet. Det blev en miljö där både ekonomisk frihet, demokratisering och stigande levnadsstandard kunde utvecklas tillsammans.
Insikten är ju inte ny genom årets Nobelpristagare. När det gäller Sverige skrev en tidigare Nobelpristagare i ekonomi, Bertil Ohlin, om samma sak 1938, i en intressant men rätt okänd presentation av Sverige för amerikansk publik. Sverige hade då haft 75 år av nästan oavbrutna reallönehöjningar, och lyft sig från att vara ett av de utpräglat fattiga länderna i Västeuropa, till en för 1930-talet hög levnadsstandard.
Enligt Ohlin låg grunderna djupare än i de vanliga förklaringarna om järnvägsbyggare och uppfinnare. Det Ohlin pekade på var just de politiska, rättsliga och ekonomiska institutionerna. Något centralt var den demokratiska anda som vuxit fram ur kommunalt självstyre, samt Sveriges rättsstat och lugna politiska förhållanden. Detta, liksom ärlighet i förvaltning och domstolar, hade svenskar kommit att kunna lita på som självklarheter.
1938 var den stegvisa demokratiseringen av riksdag och regeringsmakt fullföljd sedan bortåt 20 år. Det hade också pågått en stegvis social reformpolitik, och under den växte förståelse och samarbetsanda: Arbetsgivare i Sverige gick inte in för att kämpa ned facklig organisering. De kom, betonade Ohlin, att mer se facken som ”nyttiga institutioner” att samverka med.
Åtskilliga länder har sedan gått en liknande väg. Men många andra har fastnat i korruption, politisk ofrihet och dålig ekonomisk utveckling. Det finns åtskilliga stater som mycket ytligt kan se ut som marknadsekonomier, men där härskare av olika slag ser till att rättslöshet råder för den som inte böjer sig under militären, det ledande partiet eller petroleummonarken.
På en del håll, som i Kina, har odemokratiska härskare för en tid släppt fram så mycket av inkluderande ekonomiska institutioner att företagande och en snabb tillväxt möjliggjorts, med hjälp av den produktivitetshöjning som sker när arbetskraft går från primitivt jordbruk till industri. Men när de politiska institutionerna och rättsväsendet är hårt dirigerade av ett härskande parti pekar det mot att de ekonomiska framgångsfaktorerna kommer att kvävas i längden.
Likaväl som länder kan arbeta sig upp till frihet och välstånd kan de sjunka tillbaka om inkluderande institutioner bryts ned. Orbáns Ungern och det inflytande denna auktoritära modell fått i amerikansk Trumphöger visar på en växande risk: Rättsstat, pressfrihet, akademiska skapande miljöer och annat som bär upp frihet och välstånd kan bli angripna och underminerade.