Överens! Moderaterna tillsammans med Liberalerna och Kristdemokraterna skulle vara eniga med Sverigedemokraterna. Det var i alla fall beskedet – innan valdagen och innan Ulf Kristersson (M) blev statsminister.
I sina delar kan det förvisso vara så. Mycket kanske just för att de tre partierna allt mer närmat sig SD i en rad frågor. Om inte i praktiken, så i retoriken. Även SD har ju i en och annan fråga bytt fot. Men i regeringsförklaringen som den nye statsministern läste upp på tisdagen verkade det inte som om det var någon helhet som partierna varit "överens" om.
Det Ulf Kristersson presenterade var ett hopplock av flera partiers önskelistor, inte en regeringsförklaring i en svår tid. Partierna verkar närmast ha hastat sig igenom något som antagligen behövt mer tid. Bristen på tillit är en sak. Men också knöligheterna med SD som samarbetspartner kan göra sig påminda.
Och det är en utmanande tid Kristersson med flera ska styra i. Skadorna på världsekonomin, orsakade av Rysslands anfallskrig i Ukraina, är inte små. Som land behöver Ukraina ett enat stöd, av olika sort, från Sverige och övriga europeiska länder. Högre priser på mat, el och bränsle påverkar vad som blir kvar i människors och företags plånböcker och kassaskrin. Det dödliga skjutvapenvåldet behöver pressas ned i Sverige. Detta, och en del annat, inte minst energiområdet, lyfter statsministern som allvarliga saker att hantera under mandatperioden.
En svaghet är att stora delar av innehållet ramas in av valrörelsens slagordsretorik. Kanske kan just de mest högljudda delarna av detta dämpas när man landat i sin regeringsroll.
Enskildheter i regeringsförklaringen finns det skäl att titta närmare på. Att regeringen vill prioritera det brottsförebyggande arbetet är en bra ambition, men det praktiska innehållet bör skärskådas. I regeringens energipolitik finns det en del vettigt att hämta. Linjerna i det "paradigmskifte" i flyktingpolitiken som Kristersson talade om är sådant som oroar. Detta område finns det skäl för ledarsidan att återbesöka med kritiska ögon.
Det är detta hopplock som ligger regeringen till last. Partierna har uppenbart fått kila in sina frågor samtidigt som formuleringar varit så luddiga att det är oklart vad det emellanåt betyder i praktiken. Klarast är väl de punkter som önskats av SD. En del förslag klarnar med en genomläsning av oktoberavtalet, men det räcker inte alltid. Kanske skrivs det just så för att samtliga regeringspartier, och SD, ska kunna dra på smilbanden och ta åt sig äran.
Den här sortens plockande kan regeringar kosta på sig i goda tider. I svåra måste en regering prestera en bättre helhet än så här.
En påminnelse: Den närmaste mandatperioden kommer regeringen, och riksdagen, att behöva hantera stora politiska frågor. Det är klimatet, säkerheten och ekonomin. Sådant hanteras bäst genom bred politisk samsyn. Genom att liera sig med SD, har KD, M och L försvagat den politiska mitt som nu hade behövts. I valrörelsen har Ulf Kristersson inte heller underlättat den samling han nu uppmuntrar till i riksdagen.